Nikon Sport Optics

375 Ruger – en värdig arvtagare?


Petter Andersson 2009-01-23

Ännu så länge är fabriks­ammunition i 375 Ruger lite av en bristvara i Sverige. Än så länge finns det bara en tillverkare – Hornady. Lyckligtvis finns det laddkomponenter att tillgå.
Ännu så länge är fabriks­ammunition i 375 Ruger lite av en bristvara i Sverige. Än så länge finns det bara en tillverkare – Hornady. Lyckligtvis finns det laddkomponenter att tillgå.

Ruger har tillsammans med Hornady lyckats skapa en 375-patron som går ner i en normallång låda. 
Eftersom 375 Ruger är bälteslös har man lyckats skapa en hylsa som har cirka fem procent större volym än Holland-hylsan. 
Således skall skytten kunna få ut samma eller bättre prestanda ur den kortare 375 Ruger. 
Ska 375 Ruger bli en värdig efterföljare till 375 H&H Magnum och ta över tronen efter storviltkungen?

375 Ruger M77 MkII Hawk­eye Alaskan. 
Ni kanske tycker att det är ett långt modellnamn? Då kanske modellnumret HM77RSPHHM passar bättre?
Vi har ganska nyligen presenterat Ruger Hawkeye i Jakt & Jägare. Nu tycker väl vän av ordning att det inte finns någon anledning att skriva om den igen, även om den nu även finns i de uppgraderade versionerna African och Alaskan. 

Nya egenskaper
Rätt så, om det inte vore för den nya patronen som lanseras tillsammans med dessa två modeller, 375 Ruger. Den nya patronen har egenskaper som faktiskt gör den värd den uppmärksamhet, trots att det inte direkt är någon brist på nya, moderna kortmagnumpatroner.
I Sverige har vi fått vänta så länge på den nya patronen och de nya studsarmodellerna att Ruger på hemmamarknaden redan hunnit presentera de efterföljande avknoppningarna, M77 Hawkeye Compact Magnum och patronerna 300 och 338 Ruger Compact Magnum, båda naturligtvis baserade på 375 Ruger-hylsan.
En ny kortmagnumpatron igen, gäspar ni? Jo, det finns några stycken nu. Inte alla tillför något nytt. Jag tycker dock, mitt i det digra flödet av mer eller mindre intressanta patroner, att 375 Ruger är ganska intressant.

375 Ruger placerad mellan sin styvmor 375 H&H och en .30-06 samt två provade kulor: 260 gr Nosler Partition och 300 gr Norma Oryx. Vidare tre krutsorter som alla fungerar bra i 375 Ruger. H4350 verkar vara ett synnerligen gott val, i alla fall om det är maximal hastighet man letar efter.
375 Ruger placerad mellan sin styvmor 375 H&H och en .30-06 samt två provade kulor: 260 gr Nosler Partition och 300 gr Norma Oryx. Vidare tre krutsorter som alla fungerar bra i 375 Ruger. H4350 verkar vara ett synnerligen gott val, i alla fall om det är maximal hastighet man letar efter.

Patron med tradition
Just valet av 375-klassen är i sig spännande och traditionstyngt. Ända sedan 375 H&H Magnum lanserades 1912 har den gång på gång och över hela jorden bevisat sin effektivitet och mångsidighet. 
Även om det är en storviltpatron (fast den i Afrika-nomenklatur anses som en mediumkaliber) duger den alldeles utmärkt även till mindre uppgifter som till exempel svensk älgjakt. 
Potent är den också, men ändå inte värre att skjuta med än att de allra flesta med intresse lär sig att hantera rekylen. 
Dessutom är utbudet av kulor och ammunition mycket gott. En i det närmaste perfekt storviltallround alltså. Dess enda nackdel är egentligen patronlängden (somliga skulle säga att bälteshylsan är en nackdel också), som kräver mekanismer av magnumlängd, vilket gör utbudet av lämpliga vapen smalare och ofta dyrare.

Förbättringsförsök
Märkligt nog, mitt i patronskaparhysterin, har det faktiskt gjorts få försök att förbättra denna klassiker. De som har gjorts har, åtminstone enligt min mening, inte varit riktigt lyckade. 
Charles Newton var väl först ut. Troligen var hans konstruktioner de mest lyckade, men tyvärr hade han inte näsa för affärer så de patronerna är det väl knappt någon som minns längre. 
De patroner i 375 som har skapats i modern tid har alla en eller annan nackdel. Antingen har det varit kortmagnumpatroner som gått ner i normallånga lådor, men som istället har sämre prestanda och ofta matningsproblem. 
Eller så har man matchat eller överträffat Holland-patronens prestanda, men då i en hylsa som också kräver lång magnumlåda. 

Ingen harmoni
I vissa av de senare fallen har man också tagit i alldeles för mycket, som med 378 Weatherby Magnum och 375 RUM, som är för mycket av allt i fråga om hastighet, rekyl och mynningsflamma. Ledordet när det gäller 375 H&H är ju harmoni.
Vad Ruger tillsammans med Hornady har lyckats skapa är en 375-patron som går ner i en normallång låda. Genom att hylsan gjorts bälteslös har man lyckats skapa en hylsa som har cirka fem procent större volym än Holland-hylsan. 
Således skall man kunna få ut samma eller bättre prestanda ur 375 Ruger. Förvisso med ett något något högre arbetstryck, men ändå. 

Förutom kalibern och detaljutförandet är Hawkeye Alaskan identisk med en vanlig Hawkeye. Alaskan delar således Rugers vanliga attribut, som det effektiva integrerade kikarmontaget.
Förutom kalibern och detaljutförandet är Hawkeye Alaskan identisk med en vanlig Hawkeye. Alaskan delar således Rugers vanliga attribut, som det effektiva integrerade kikarmontaget.

Lysande idé
Idén är lysande, inte minst marknadsmässigt, då allt som stavas 375 har goda möjligheter att bli storsäljare. I synnerhet när komponenter finns tillgängliga och fabriksammunition och lämpligt vapen lanseras samtidigt.
I sammanhanget kan man ju inte låta bli att undra över varför Sako valde att marknadsföra en ny patron i den för världens största marknad hopplösa kalibern 9,3 millimeter. Låt vara att man nu döpt om den för USA-marknaden.
Bössan som skall bära fram den nya 375:an är i grunden den samma Ruger M77 Hawkeye som redan testats i denna publikation.

Ruger Hawkeye Alaskan är ett kompakt, kraftfullt och smidigt paket, även om piplängd och vikt knappast är optimala för kalibern.
Ruger Hawkeye Alaskan är ett kompakt, kraftfullt och smidigt paket, även om piplängd och vikt knappast är optimala för kalibern.

Studsaren lanseras i två basversioner, Alaskan och African, med för respektive modell lämpliga attribut. 
Testvapent är en knubbig Alaskan och den korta pipan i kombination med den potentat patronen kanske förvånar. 
Svaret ligger förstås i namnet. Bössan som associerar till Alaska, Kanada, Svalbard och Grönland brukar vara utformade för att bäras långa sträckor i svår terräng, eller fraktas till häst, på terrängfordon och i kanot. 

Den gummiöverdragna kolven från Hogue har knottriga greppytor som ger bra fäste för händerna.
Den gummiöverdragna kolven från Hogue har knottriga greppytor som ger bra fäste för händerna.

Nytt trycke
Alaskan har, liksom vanliga Hawkeye, det nyutvecklade trycket, vilket troligtvis är det bästa som hänt Rugers studsare. 
Vidare är Alaskan utrustad med en Hogue Overmolded-kolv, vars gummiklädda och knottriga yta ger gott grepp i allehanda miljöer. Den har också Hogues egna bakkappa, vilken är en mycket bra rekylätare. Men bakkappan tenderar att vilja fastna i bylsiga jackor.
Somliga klagar på den veka förstocken, men det är bara ett problem om man skjuter med hårt remstöd.
Vidare finns Alaskan i antingen blånerat utförande eller, som här, i mattblästrat rostfritt.

Robusta och lättskjutna järnsikten av rätt design pryder Hawkeye Alaskan.
Robusta och lättskjutna järnsikten av rätt design pryder Hawkeye Alaskan.

Klassiska riktmedel
Pipan är försedd med ypperliga stabila öppna riktmedel av klassiskt snitt. Fram sitter ett pärlkorn på ring runt pipan och bak ett flackt V-sikte av expressmodell. 
För avsett ändamål, snabba skott på moderata avstånd, fungerar järnsiktena mycket bra. Vill man montera kikare medföljer som vanligt Rugers egna ringar för de integrerade baserna.
Jag har provskjutit lite grann, mest för att få en uppfattning om rekylupplevelse och prestanda. 

Rugers säkring är effektiv och pålitlig, om än kanske inte den tystaste.
Rugers säkring är effektiv och pålitlig, om än kanske inte den tystaste.

Än så länge är det bara Hornady som tillverkar fabriksammunition. Dessa patroner lyckades jag inte få fatt i inför testen. 
Däremot kunde generalagenten bidra med laddverktyg från RCBS och så var det problemet löst. Det är lite dåligt med laddata ute för 375 Ruger än så länge, men för amerikanska krut finns en del. 

Ett brant hylsbröst och en cylindrisk hylskropp till trots fungerar matningen riktigt smidigt. Rugern är ju lite rå invändigt, och dessutom ett 98-derivat. Därför tar skytten gärna i lite vid repeteringen.
Ett brant hylsbröst och en cylindrisk hylskropp till trots fungerar matningen riktigt smidigt. Rugern är ju lite rå invändigt, och dessutom ett 98-derivat. Därför tar skytten gärna i lite vid repeteringen.

Lämpligt USA-krut
Lämpliga amerikanska krut importeras av Staffans Vapen. Nya Hornady-hylsor införskaffades från Vapex.
Sant och visst finns det lämpligt krut från både Norma och Vihtavuori, men då jag inte funnit några säkra trycktestade data för dessa.
Jag tänker heller inte bidra med laddata. För den experimentsugne kan dock meddelas att Norma 203B verkar fungera bra, i synnerhet med de lättare kulorna. 

Prestandan ur den korta 375-patronen och dito pipan är över förväntan.
Prestandan ur den korta 375-patronen och dito pipan är över förväntan.

Optimera prestanda
Vill man optimera prestanda förefaller Hodgdon H4350 vara ett synnerligen bra val för den här patronen.
De bästa laddningarna gav för en 260 grains-kula 849 m/s i snitthastighet, och för en 300 grains-kula 795 m/s. 
I sanning imponerande, i synnerhet med tanke på att testvapnets pipa är endast 51 centimeter lång. 
Utan tvekan har Ruger och Hornady lyckats med målet att matcha eller förbättra 375 H&H:s prestanda i sin korta patron.

En lätt bössa med kort pipa och grov kaliber ger hård rekyl. Vid snabba situationer och instinktivt skytte blir en sådan här bössa lätt oförlåtande mot dåliga anläggningar och ryckiga avfyringar. Regelbunden träning är A och O. 
En lätt bössa med kort pipa och grov kaliber ger hård rekyl. Vid snabba situationer och instinktivt skytte blir en sådan här bössa lätt oförlåtande mot dåliga anläggningar och ryckiga avfyringar. Regelbunden träning är A och O. 

Skarp rekyl
Det är förstås svårt att jämföra rekylupplevelser patronerna emellan. Jag har aldrig skjutit 375 H&H med syntetkolv eller så kort pipa. 
Å ena sidan ger den korta pipan och den för kalibern ganska låga vikten en ganska skarp rekyl och skapligt uppkast. Men å andra sidan bidrar kolven till att dämpa desamma. 
Klart är att rekylen är skarp med maxladdade patroner. Man bör därför öva en del för att få ut det mesta ur skjutupplevelsen. 

Undertecknad är ingen stor anhängare av kraftfullt rekylerande vapen. Träffbilderna från 100-metersbänken blev därför inte särskilt imponerande. Snabbskytte från halva avståndet fungerade bättre, inte minst tack vare Alaskans goda ergonomi, fina trycke och vettiga järnsikten.
Undertecknad är ingen stor anhängare av kraftfullt rekylerande vapen. Träffbilderna från 100-metersbänken blev därför inte särskilt imponerande. Snabbskytte från halva avståndet fungerade bättre, inte minst tack vare Alaskans goda ergonomi, fina trycke och vettiga järnsikten.

Alaskan är med sin korta pipa och syntetkolv också neutralare balanserad än vad jag skulle önska med en sådan här potent patron. 
Ett par hekto till i totalvikt, och balansen lite längre fram, hade varit perfekt. Men ändå är bössan helt skjutbar. Alaskan beter sig inte värre än att den som har tillräckligt intresse snabbt bör lära sig att hantera rekylen.
Det här är en trevlig bössa och en synnerligen intressant patron, som jag faktiskt tror har framtiden för sig trots den svåra konkurrensen.

Med tanke på piplängd och stockning är det svårt att göra någon jämförelse av rekyl med en ”vanlig” 375:a. Men visst får man en ganska bra kompisknuff av bössan, och ett skapligt uppkast av pipan. Kolven gör dock sitt till för att mildra rekylen, som absolut inte är värre än att den bör vara hanterbar för de flesta med lite träning.
Med tanke på piplängd och stockning är det svårt att göra någon jämförelse av rekyl med en ”vanlig” 375:a. Men visst får man en ganska bra kompisknuff av bössan, och ett skapligt uppkast av pipan. Kolven gör dock sitt till för att mildra rekylen, som absolut inte är värre än att den bör vara hanterbar för de flesta med lite träning.


För jämförelsens skull: 416 Rigby, 378 Weatherby, 375 H&H Magnum, 375 Ruger, 300 H&H Magnum och .30-06.
För jämförelsens skull: 416 Rigby, 378 Weatherby, 375 H&H Magnum, 375 Ruger, 300 H&H Magnum och .30-06.


Laddata

Krut Hodgdon H4350
Kula Nosler Partition 260 gr
Tändhatt Federal 215
Hylsa Hornady
Patronlängd 84 mm
Max laddvikt 83 grains
Medelfart 849 m/s

Krut Hodgdon H4350
Kula Norma Oryx 300 gr
Tändhatt Federal 215
Hylsa Hornady
Patronlängd 86,5 mm
Max laddvikt 80 grains
Medelfart 795 m/s

Ruger M77 Hawkeye Alaskan – 375 Ruger

Vikt: cirka 3,5 kilo
Piplängd: 51 centimeter
Pris: 12 500 kronor.
Finns i rostfritt och blånerat utförande, båda med syntetkolv.
Generalagent: Classic Vapen AB, telefon: 033-28 47 90.
Hodgdon-krut: Staffans Vapen, telefon: 0243-23 05 04.

Kommentera     Tipsa en vän     Skriv ut




Kommentarer
2. Jämförelse Petter Andersson 2009-03-02
1. Ljuddämpare Gert 2009-02-26



Mest kommenterade


NY2013_jaktledarutbildning

NY2013_dinvagtilljagarexamen

NY2013_solensgang

NY2013_jakttidtabell

NY2013_jagarmarknaden


NY2013_jagarnytt
NY2013_aimpoint_höger

bearskin_sommar2014

NY2013_nordicsportsman_stortavla

NY2013_swarovski_högerspalt

ABC Vildmarks Erätukku stortavla

NY2013_Chevalier_minitavla

Halla foder stortavla