37 får vargrivna och skadade nära Nyköping

Det var fårägaren Elin Beckman på Berga gård som i helgen upptäckte attacken när hon skulle titta till sina djur. I hagen låg döda får överallt. Åtta får var så svårt skadade att länsstyrelsens besiktningman, Håkan Gibro, fick rycka in och avliva dem direkt. Sammanlagt blev 15 får dödade eller avlivade, två saknades och 22 var mer eller mindre svårt skadade. På måndagen hade ytterliga två av de skadade dött.
– Det råder i princip ingen tvekan om vad som hänt. Det finns inget annat djur än varg som kan döda får och utföra attackerna så här systematiskt, säger Håkan Gibro.

Typiskt vargangrepp
Av de sammanlagt 37 angreppen som besiktigades var 35 identiska i tillvägagångssättet: Ett mycket kraftigt hugg i bakdelen av fåret och därefter (i 15 av fallen) ett dödande hugg i strupen.
– Det är som hämtat ur skolboken för varg. Hundar orsakar fler bett överallt på djuren och är inte alls så här effektiva när de jagar, konstaterar Håkan Gibro.
Han bedömer också att det med stor sannolikhet är samma vargtik som sedan ett år rört sig stationärt i Sörmland. Under hela vintern har länsstyrelsen kunnat följa vargen, som rör sig över ett cirka 100 000 hektar stort område. Sannolikt är det samma varg som gjorde en liknande attack mot en fårbesättning förra året.

Annan varg kan ha skadat kviga
Däremot är det inte sannolikt att det är samma varg som skadade en kviga svårt vid Härjesta Säteri i Stigtomta i tisdags. Platsen ligger för långt från den stationära vargtikens hemområde.
– I det fallet är vi inte heller lika säkra på att det var varg. Den hade fler bitmärken och den var inte död. Vi tror att det var varg och djurägaren kommer att få ersättning för djuret, men vi kan inte helt utesluta till exempel hund, säger Håkan Gibro.
I så fall har det troligen rört sig om någon vandrande ungvarg. Många ungvargar lämnar vid den här tiden på året sina födelserevir och är ute och letar efter nya platser att slå sig ned på och bilda egna revir.

Lösa sällskapshundar stort problem
Håkan Gibro, som jagat sedan barnsben och jobbat som besiktningsman och kvalitetssäkrare åt länsstyrelsen i tio år, tillägger att han aldrig upphör att förvånas över den dåliga hundhållningen och att han ofta besiktigar misstänkta rovdjursangrepp som i själva verket är hundangrepp.
– Generellt är det frågan om sällskapshundar som får springa vind för våg. Jag tror jägarna bättre förstår vad hundar är kapabla till, och därför ser de till att hålla sina hundar kopplade. Dessutom vet de att de är ansvariga för vad hunden gör och därför löser sig ofta ersättningsfrågor direkt, utan att vi blir inblandade.