Byråkratin förstör fjälljakten

– Vi är mantalskrivna och tillbringar huvuddelen av barmarksperioden i Skirknäs i övre Juktådalen där jag är född och uppvuxen, säger Sonja.
Barnens skolgång och arbetet tillåter dessvärre inte ett året runt-boende på platsen.
– Därför har vi ytterligare en bostad i Rågoliden inom samma kommun, säger Sonja.
Under hösten blir det mest veckoslut, någon sparad semestervecka och om det blir tid över några veckodagar.

Obehaglig överraskning
– När vi äntligen efter en massa strul kunde lösa årets småviltsbevis på dessa marker kom en obehaglig överraskning, berättar Sonja.
– Även vi ortsbor ska inför varje jakttillfälle anmäla var och när vi ska jaga, tillägger hon.
Dessutom ska det avläggas viltrapport om fällt vilt efter varje jakttillfälle. Man kan boka maximalt fem jaktdagar i rad.
– Därefter måste jakttillståndet aktiveras inför nästa jakttillfälle, förklarar Sonja.
Anmälan ska göras på internet och med de internetalternativ som finns i Juktådalen blir det enklare att köra totalt 17 mil tur och retur till Sorsele för att avlägga rapporten.
Även telefonförbindelserna i detta område lovar mycket mer än vad de i verkligheten håller.

Omtanken om ortsborna?
– Vi ortsbor är tämligen lokalt förankrade när det gäller jakten. Vi jagar i bostadens närområde och lägger ofta in kortare jaktpass när sysslorna kring gården tillåter det, kommenterar Sonja.
Visst kan detta system ha sina fördelar för att undvika trängsel när det gäller jägare utifrån.
– Men var finns omtanken om ortsborna? undrar hon.
– Var finns respekten för de traditioner som vi växt upp i. Kanske det i grunden handlar om att göra jakten för oss så komplicerad att det i praktiken ska bli omöjligt för oss att jaga, funderar Sonja.