”De ser vargfrågan som ren biologi”

– Naturvårdsverket ser detta som en rent biologisk fråga. Men det var länge sedan vargfrågan endast var ett biologiskt bevarandeprojekt. Det blir tydligt när man anger antalet 380 vargar. Då har man helt bortsett från konsekvenserna för landsbygdens folk och näringar. I renskötselområdet kan vargstammen inte öka med hänsyn till rennäringen, säger LRF:s förbundsordförande Helena Jonsson.
I Mellansverige skall koncentrationen av varg minska enligt 2009 års riksdagsbeslut. I södra Sverige kommer vargetablering att sluta i skyddsjakt och/eller stora kostnader för staten på grund av omfattande fårnäring. Ett mål på 380 vargar gynnar ingen, allra minst vargen, skriver LRF.

Kräver förvaltning
– Regeringen säger idag att deras arbete inriktas mot ett mål på 180 vargar. Det är som LRF ser det som en mer realistisk nivå. Men det förutsätter att vargen verkligen förvaltas, med antalsreglerande jakt i vinter och framförallt att handläggningen av skyddsjaktsärenden blir snabb, liberalt tillämpad och utan försvårande villkor. Då kan LRF stödja den genetiska förstärkningen, som är en förutsättning för att vargen skall kunna förvaltas runt den lägre, mer rimliga nivån, säger Helena Jonsson.

För att uppfylla EU-krav
Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen redovisat sin uppfattning om hur många vargar det bör finnas i Sverige för att vargstammen skall ha så kallad gynnsam bevarandestatus. Gynnsam bevarandestatus är ett EU-rättsligt begrepp. Sverige skall upprätthålla eller sträva mot gynnsam bevarandestatus för att uppfylla kraven i EU:s Art- och habitatdirektiv. Redovisningen innebär att målet för vargstammen inte beslutas politiskt. Bakgrunden är att EU-kommissionen kräver att Sverige redovisar vilken långsiktig ambitionsnivå landet har i vargförvaltningen.