Om Svenska Djurparksföreningen får som den vill blir det väldigt omständligt att jaga varg i områden där deras utplanterade djurparksvargar kan befinna sig. Licensjakt i den form som hittills genomförts i Sverige är otänkbar, men även skyddsjakt försvåras avsevärt.
– Man måste veta att det inte är någon av våra vargar som skjuts, säger Mats Amundin, Djurparksföreningens projektledare för utplantering av djurparksvargar.
Vid försöken som genomfördes i våras bytte sex djurparker i Sverige och Norge valpar med varandra. Vargtikar i fångenskap fick föda både sina egna valpar och fostervalpar. I ett fall, vid Polar Zoo i Norge, försvann hela kullen utan att någon vet vad som hände.
Åtta biologiska valpar och två fostervalpar har aldrig påträffats.
Tio valpar ”försvann”
– Vi vet inte vad som hände. Det är möjligt att kullen blev för stor för henne. Tio valpar är i mesta laget för en tik att klara av. Vi hade velat ta bort några av hennes egna valpar, men det hade vi inget tillstånd för, säger Mats Amundin.
Den tiken var tre år före fostervalpsexperimentet utsatt för ett annat experiment där man tog hennes valpar och lät djurparkspersonalen föda upp dem med flaska. Dessa försök syftade till att prägla vargarna på människa, alltså göra dem tamare.
Utsattes för experiment
Djurparksföreningen skriver:
”2008 föddes fem valpar och alla togs ut för socialisering. 2009 föddes sex valpar och fyra togs ut för socialisering. De två valpar som lämnades hos tiken dog på levnadsdag 17 respektive 23. 2010 föddes tre valpar och alla togs ut för socialisering. Att alla valpar i fosterkullen dog kan bero på att tiken, med dessa tidigare skattningar i bagaget, blev mer stressad än de andra tikarna, och att detta lett till att något gått snett.”
– Hägnet på Polar Zoo är stort, två och en halv hektar. Personalen ville inte utsätta tiken och valparna för den störning det hade inneburit att söka igenom hela hägnet. Inga kontroller gjordes under en månads tid och då försvann samtliga valpar, säger Mats Amundin.
Tror på utplantering
Men på det hela taget är Djurparksföreningen nöjd med utfallet av experimentet. Överlevnaden bland fostervalparna var till och med procentuellt högre än bland de biologiska valparna. Mats Amundin håller också för troligt att djurparksvargar verkligen kommer att placeras i lyor hos vilda vargar i vår. Just nu pågår därför ett febrilt arbete för att märka vilda vargtikar, så att de kan lokaliseras när det är dags.
Men Djurparksföreningen ställer långtgående krav för att medverka. Deras rapport avslutas med två krav, som uppges vara ”helt avgörande” för djurparkernas medverkan:
Djurparkernas krav:
• Valparna skyddas inom det område där de satts ut fram till att de eventuellt lämnar reviret. Det kan röra sig om mer än ett år och reviret bör då helt undantas från eventuell jakt.
• Valparna skyddas även när de lämnat sitt fosterföräldrarevir till de har reproducerat sig.
”Vi kan dock inte se att detta är möjligt med den förslagna licensjakten. Det går inte att visuellt märka de späda valparna på ett sätt som syns när de blir fullt utvuxna. Ej heller är det realistiskt att identifiera och därefter märka dem innan licensjakten under deras andra år”, påpekar djurparksföreningen.
En allmän licensjakt är utesluten om samhället ska tillmötesgå kraven. Men det är inte allt. Djurparksföreningen har också synpunkter på hur skyddsjakt tillämpas.
Svårare skyddsjakt
– Man måste vara helt säker på att det inte är några av våra vargar som skjuts. Det måste först fastslås exakt vilken individ som ställer till skadan, för vårt intresse ligger i att djurparksvalparna verkligen går in i reproduktionen, säger Mats Amundin.
• Med de kraven blir det väl i princip omöjligt att genomföra jakt överhuvudtaget?
– Licensjakt är i alla fall inte möjligt med tanke på vad EU säger. Utökad skyddsjakt, som börjar likna licensjakt, säger EU också nej till. Då återstår skyddsjakt, men då vill vi vara säkra på att våra vargar inte skjuts, svarar Mats Amundin.
• Hur ska den skyddsjakten läggas upp för att ni ska godkänna den?
– Då får man ta mer tid på sig och utreda vilka vargar som finns i de aktuella området. Det går att göra med hjälp av DNA-prover på avföring, säger Mats Amundin.
