Att försöka utrota dvärgbandmasken skulle idag kosta minst 174 miljoner kronor. Då är det ändå inte säkert att man lyckas. Därför är det inget realistiskt alternativ anser Socialstyrelsen och Jordbruksverket i ett gemensamt förslag till åtgärder. I rapporten konstateras också att inte bara räv utan även hund, mårdhund och varg kan sprida den dödliga parasiten.
Det var i februari i år som den första smittade räven hittades i Lanneröd utanför Trollhättan.
Därefter har ytterligare tre smittade rävar påträffats. En utanför Katrineholm, en utanför Borlänge och ytterligare en i Lanneröd.
Att den fruktande parasiten nu finns i landet fick regeringen att ge ett antal myndigheter och organisationer i uppdrag att ta fram ”förslag till åtgärder för att skydda folkhälsan”
Jordbruksverket och Socialstyrelsen var de båda myndigheter som fick huvudansvaret.
Anledningen till åtgärderna är att dvärgbandmasken kan orsaka en dödlig sjukdom hos människa där framför allt levern angrips. Inkubationstiden är mellan fem och 15 år och när sjukdomen visar sig är det som regel ”kört”.
Den här typen av dvärgbandmask är vanligast i alpländerna. Den sprids främst av räv och den har sorkar som mellanvärd i sin utveckling.
Stor risk för spridning
Enligt skivelsen från de svenska myndigheterna är risken stor för att parasiten ska sprida sig även i vårt land även om man inte tror på en lika hög smittnivå som i Schweiz.
I de värst smittade områdena i Schweiz är upp till 65 procent av rävarna smittade.
Får vi en lika stark smittspridning i Sverige skulle det innebära att 23-24 människor per år skulle insjukna i den dödliga sjukdomen.
”Förutsättningarna för att parasiten ska kunna etableras över större områden i Sverige bedöms som gynnsamma”, står det i åtgärdsförslaget.
Det är den goda tillgången på värddjur (främst räv) och mellanvärdar (sork) samt klimatet i Sverige som passar parasiten.
Varg kan sprida smittan
Både varg och hund kan också sprida smittan över stora områden. Vargen på grund av att den vandrar långa sträckor och hunden för att vi människor transporterar runt den över stora områden.
Beroende på att rävar i Sverige flyttar längre sträckor än vad som är vanligt på kontinenten så tror myndigheterna att vi kommer att få fler smittade områden.
Enligt myndigheterna kan rävjakt bidra till att bekämpa smittspridningen och jägarna kan ”bidra med värdefulla insatser”.
Dvärgbandmaskens ägg är lätta, klibbiga, och osynliga för blotta ögat och de kan spridas med vinden eller flugor eller djurs pälsar.
Möjliga smittvägar som nämns för människor kan vara bär, svamp, grönsaker fallfrukt och dricksvatten samt kontakt från hand till mun via djur, spillning och jord.
Enligt myndigheterna är det dock inte troligt att dricksvatten och livsmedel är den främsta smittokällan.
Hunden som riskfaktor
Istället framhålls i rapporten att de främsta riskfaktorerna är ”sådana som är relaterade till boende, arbete eller aktiviteter i lantlig miljö”.
Även att ha hund bedöms som en riskfaktor då hunden kan äta sork och på så sätt bli smittad eftersom sorken är en mellanvärd i den kedja av parasitär verksamhet som dvärgbandmasken ägnar sig åt. Hunden kan också få parasitens ägg på pälsen när den kommer i kontakt med avföring från räv i skogen.
Det myndigheterna i Sverige främst är rädda för är om parasiten sprids i en tät population av stadsrävar, så kallade hot-spots.
Många rävar i Huddinge
Magnus Vikström är viltvårdare i Huddinge kommun söder om Stockholm.
– Vi har mycket räv i kommunen men ännu så länge finns de inte i centrum. Och jag tror inte att man har räv inne i centrala Stockholm heller, kommenterar han.
– För vår del har det framför allt handlat om att avliva skabbrävar som dyker upp då och då, konstaterar Magnus Vikström.
Att dvärgbandmasken nu är etablerad i Sverige gör att vi inte längre kan behålla kravet på avmaskning av hundar som förs in i landet efter årsskiftet.
