Frågan om vargen ställer stad mot landsbygd i Sverige

Jaktojagare.se når Runar Brännlund när han står och tänder grillen vid sommarstället. Bland fritidsintressena finns jakt och Runar Brännlund tycker att varg i Sverige är okej. Men han säger också som en majoritet i undersökningen: Inte på min bakgård.  
Runar Brännlund har gjort studien om människors attityd till rovdjur tillsammans med Maria Johansson, Magnus Sjöström, Jens Karlsson och med forskningsanslag från viltvårdsfonden. Eftersom det är vargen som är på frammarsch i landet är Runar Brännlunds slutsats att resultaten till stor del handlar om inställningen till just vargen.

2 455 personer svarade 
2 455 svenskar mellan och 18 och 84 år svarade på enkäten. För att garanterat få med befolkning i vargreviren valdes intervjupersonerna till viss del ut med vetenskapligt godkända metoder.
– Vi frågade om attityd men också om olika vanor, om man är jägare, hur ofta man vistas i skogen och under vilka former, om han har hund och så vidare.
– Vi frågade dessutom om man är beredd att bidra ekonomiskt, och hur mycket varje enskild person i så fall är beredd att betala, för de ökade rovdjurstammarna, berättar Runar Brännlund.

Tydliga resultat
Resultaten i undersökningen är tydliga. De som inte berörs av rovdjuren är mest positiva till dem. I Stockholm och Malmö är 65-70 procent av de tillfrågade positiva till rovdjur och ökande stammar av dem. Även i Göteborg är majoriteten positiv, men inte med lika starka siffror.
I områden som berörs av vargrevir är inställningen den rakt motsatta – 20-25 procent är positiva och en stor majoritet negativ.

”Svårt demokratiskt problem” 
Resultatet i hela undersökningen är att hälften av Sveriges befolkning är för varg och hälften är emot.
– Det här är ett svårt demokratiskt problem där stad står mot landsbygd. Det är ett riktigt delikat problem för politikerna att ta i, säger Runar Brännlund.
• Vad är din inställning – kan människor i storstäderna bestämma att människor på landsbygden ska hysa varg?
– Det finns uppenbart människor som aldrig kommer i kontakt med några rovdjur, men de känner ändå en tillfredsställelse över att de finns. Då bör också alla i landet få vara med och tycka i saken.
– Jag menar att det behövs ett kompenseringssystem. Om en jägare värderar sin förlorade jakt till 10 000 kronor, så måste han kompenseras för det på något sätt. På samma sätt måste alla landsbygdsbor kompenseras för de olägenheter rovdjuren medför. Finns ingen vilja att kompensera kan projektet inte drivas vidare, säger Runar Brännlund.