Måndag den 3 maj klockan 11 kan Jakt & Jägares läsare chatta med Peter Andersson, journalisten bakom TV-dokumentären Vargkriget. Redan före sändning debatteras, och kritiseras, filmen på olika webbsajter.
– Det är häpnadsväckande att människor är så dumma och tycker och tänker om en film som inte ens sänts. Man drar slutsatser efter att ha sett någon minut av filmen när den i sin fulla längd är 58 minuter och 30 sekunder, säger Peter Andersson.
Han är journalist sedan 20 år tillbaka och har bland gjort film om Tetrapak och familjen Rausing och mordet på Folke Bernadotte. I dag är han frilansjournalist.
2005-2006 började han intressera sig för vargfrågan. Han noterade att vargar försvann och hittades döda inom relativt begränsade områden och grubblade på vad som kunde ligga bakom detta. Peter Anderssons eget arbete gick dock tungt. Han möttes av återvändsgränder vart han än vände sig. Tidigt i höstas kom ett genombrott.
Därför berättar de inblandade
– Jag blev kontaktad av en person som var villig att hjälpa mig vidare. Att de här människorna överhuvudtaget ställer upp handlar framför allt om att de vill visa att vargfrågan inte är någon barnlek. Dom är inga idioter som inte vet vad de sysslar med. Jag slogs direkt av hur välorganiserade och kunniga de är, säger Peter Andersson.
Han fick insyn i ett nätverk av personer som sysslar med systematisk illegal vargjakt och SVT:s Dokument inifrån nappade på projektet.
Under hösten och vintern har Peter Andersson och filmaren Björn Markusson jobbat i de fem stora varglänen i landet. De har fått kännedom om saker som de aldrig trodde skulle ske i Sverige.
Giftpreparerad skogsfågel
– Man åker omkring på nätterna, efter jaktsäsongen, och kartlägger vargspåren. Det är under brunstperioden och syftar till att hitta platser att lägga ut förgiftade åtlar på. Framför allt använder man skogsfågel som prepareras med gift och läggs utmed vargarnas vandringsvägar, säger Peter Andersson.
I Rapports och Aktuellts inslag förekommer en scen där en man öser in spannmål i en Värmländsk tunnelfälla. Den sekvensen har fått en del kritiska kommentatorer att ifrågasätta hela filmen: ”inte jagar man väl varg med säd.”
Spannmålet en förberedelse
– Syftet med spannmålet är inte att locka varg. Det är en förberedelse för att andra vilda djur ska lockas dit och bland annat lämna vittring. Det sista steget är att lägga in den åtel som är menad för vargen, vanligtvis skogsfågel, som visat sig fungera bäst, säger Peter Andersson.
En del av metoderna har berört honom illa. Bland annat har han fått en demonstration av ett nytt vapen – kraftig grön laser som används för att lysa vargar i ögonen så att de mister synen och går en oundviklig död till mötes.
Plågas i dagar
– Åtlar med glykol är en annan metod som känns hemsk. Dödsförloppet blir långt och utdraget, djuret kan plågas i dagar, säger Peter Andersson.
Under arbetets gång har han bland annat fått se förmultnande vargkadaver. Peter Andersson slår tillbaka mot kritikerna som menar att han och Björn Markusson han ha blivit lurade av ”skådespelare” som bara är ute efter att berätta skrönor.
– Man är bra naiv om man tror att vi har låtit oss luras totalt. Det här är en verksamhet som pågår så i det fördolda att de inblandades familjer inte ens vet något. Dessutom betraktas de här människorna som hjältar i sina hembygder och har ett tyst stöd, säger Peter Andersson.
Journalistisk revisorsfunktion
Han och Björn Markusson har dessutom haft en journalistisk revisorsfunktion inbyggd i arbetet med filmen. TV-journalisten Johan Brånstad, känd bland annat från Uppdrag Granskning, har sett allt råmaterial och är väl insatt i vilka källor budskapet bygger på.
– Jag har sett att några av era kommentatorer ifrågasätter varför vi inte polisanmält de illegala vargjägarna. Det kan vi inte, eftersom de har grundlagens stöd för att få vara anonyma. Utan det skyddet skulle ingen människa ställa upp och då skulle inte ett enda granskande reportage kunna göras i Sverige, säger Peter Andersson.
Allt råmaterial är nu förstört för att det inte ska kunna komma på avvägar och medföra att de illegala jägarna avslöjas.
”Misslyckad rovdjurspolitik”
En av slutsatserna som Peter Andersson drar efter arbetet med filmen är att makthavarna får ligga som de själva bäddat.
– Det här är följden av en fullständigt misslyckad rovdjurspolitik. Man har inte snackat med folk på landsbygden utan kört över dem fullständigt. Man romantiserar vargen och blundar för problemen. Det är så lätt att sitta vid Stureplan och ha åsikter, så länge man slipper problemen själv, säger Peter Andersson.
Organiserad rovdjursvän?
Han har misstänkliggjorts för att vara rovdjursvän, bland annat som medlem i olika bevarandeorganisationer. Det tillbakavisar han.
– Jag är överhuvudtaget inte medlem i något förbund, säger Peter Andersson.
På måndag klockan 11 och en timme framåt chattar Peter Andersson med Jakt & Jägares läsare på webben. Ni är välkomna att skicka in frågor via kommentarsfuktionen till en artikel som läggs ut på måndag förmiddag.
