|
Hur lyckas björnjägarna?
Bild: Privat
Drömbjörnen. Pär-Ove Andersson, Älvdalen, med en björn som vägde hela 222 kilo. Pär-Ove är en utpräglad passare, men hur väljer han pass?
Björnjakt är svårt. Det flesta ser sällan eller aldrig det eftertraktade bytesdjuret. Sedan finns den en liten klick jägare som lyckas gång på gång. Jakt & jägare har intervjuat några av de mer lyckosamma björnjägarna i årets björnjakt, för att utröna hur de bär sig åt för att lyckas. Ett längre reportage kommer i papperstidningen.
Pär-Ove Andersson, Älvdalen, Lars Mattsson, Våmhus och Johan Forsman, Jokkmokk. Tillsammans har de skjutit tio björnar i år och varit med vid jakterna på ytterligare ett antal björnar. Deras gemensamma erfarenhet är att björnen söker sig till de trångaste passen när de har drivande hund eller ståndhund efter sig.
"Måste vara beredd"
De vet också att många skott mot björn avlossas på extremt nära håll - avstånd då en påskjuten björn kan bli farlig.
- När det är björnjakt måste man vara beredd på att det kan gå snabbt, säger Lars Mattsson.
- Jag jagar med 9,3x62 rakrepeter och skjuter alltid alla fyra skotten - även om björnen faller i första skottet. Det är ingen idé att chansa, säger Pär-Ove Andersson.
Inga pass
Johan Forsman jagar med ställande hundar på enorma norrländska marker. Han går miltals på frisök med sin karelare och jämthund.
- Det är svårt att jaga med exempelvis plottar eftersom vi aldrig har några riktiga pass att stå på, säger Johan Forsman.
Läs mer i nummer tolv i pappersupplagan av Jakt & Jägare.
Kommentarer
|
