Jägarnas Riksförbund, JRF, skriver till regeringen och vill bland annat att det görs bättre inventeringar av lodjursstammarna. Enligt JRF har bland annat Naturvårdsverkets senaste beslut om kraftigt sänkt kvot i årets lojakt lett till skadat förtroendet när det gäller rovdjurspolitiken.
JRF ser med stor oro på att förtroendet för politiker och tjänstemän i rovdjursförvaltningen är i det närmaste obefintligt.
– Det gäller både jägare och övriga som lever och bedriver näringar i direkt drabbade områden. Det är orimligt att några län, i väntan på spridning söderut, skall hålla lokalt överstora stammar av framför allt varg och lo, kommenterar Per Wanström, JRF:s generalsekreterare.
En av huvudorsakerna till det bristande förtroendet är ålderstigna inventeringsmetoder.
”Omöjliga krav på kvalitetssäkringar”
– Kraven på kvalitetssäkringar i inventeringarna är i det närmaste omöjliga att uppfylla, förklarar Solveig Larsson, ordförande för JRF.
Förbundet pekar på paragraf 4 i jaktlagen. Markägare och jägare är skyldiga att ”främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna”.
– Med främst ideella insatser har viltvårdarna
under lång tid utvecklat en unik biologisk mångfald, som man nu upplever på väg att raseras, förklarar Solveig Larsson.
Begär tidigare jaktstart
I skrivelsen till regeringen vill JRF därför att följande punkter genomförs:
• Förbättrade inventeringsmetoderna för varg och lo, med rimliga och trovärdiga krav på kvalitetssäkringen.
• Tidigareläggning av jaktstarten för lo till den 1 februari, vilket sammanfaller med starten i Norge.
• Att de regionala minimi- och maxnivåerna för rovdjursstammarna sätts med hänsyn till det totala rovdjurstrycket. Även tillgången på bytesdjur och hänsyn till areella näringar ska vägas in. Det är även viktigt att summan av de regionala minimi- och maxnivåerna utgör de nationella målen.
• Ökat förtroende för markägare och jägare, vilket borgar för en förvaltning som bygger lokala fakta och kunskaper. Detta måste vara att föredra framför en som i huvudsak bygger på allmänna känslor och teoretiska fakta.
• Större kompetenskrav på länsstyrelsens tjänstemän och handläggare som arbetar med jakt- och viltvårdsfrågor.
