JRF-kritik mot lokvoten

Han är skogsmaskinförare och vistas hela dagarna ute i skogen. Rådjur ser han väldigt sällan.
– På det område jag jagar på söder om Hargs bruk sköt vi 35 rådjur årligen förr. I dag finns ingen jaktbar stam. Det skulle behöva skjutas mellan 60 och 80 lodjur bara i Uppsala län, kommenterar Inge Gustavsson.

Rådjuren borta på ön 
Han och jaktkompisarna misstänker också att lodjuren är duktiga simmare. Inge Gustavsson jagar på en ö som är cirka 300 hektar stor. Där har jägarna enats om att skjuta sex rådjur årligen. Förr var det gott om rådjur på ön. Nu finns inga kvar längre.
– Vid förra årets lojakt hade vi så mycket lospår att vi inte visste var vi skulle börja jaga någonstans. Det kommer bara att smälla till, så är jakten slut, säger Inge Gustavsson.

”Medveten strategi”
JRF-ordföranden i Dalarna, Malte Sandström, är ordentligt uppretad.
– Det är ingen reson på något sätt, ingen relevans i besluten. Men det här beror till stor del på resultaten från inventeringen, som ska göras i februari när det är sju decimeter snö och 30 grader kallt. I november hade vi haft fina förhållanden för inventeringar. Men det här är en helt medveten strategi för att hålla upp antalet rovdjur, som nu är viktigare än människor, näringar och allting, säger Malte Sandström.

 ”Alldeles för dåligt”
Leif Antonsson, JRF-bas i Gävleborg, konstaterar att tilldelningen är för liten på en så stor del av landet som det mellersta förvaltningsområdet utgör.
Arne Persson i Örebro-distriktet är också kritisk till beslutet.
– Tilldelningen i fjol, när man sänkte från 82 till 30 var rena hånet. Nu har man höjt med tio men det är alldeles för dåligt, säger Arne Persson.