Genetikern Linda Laikre, som vill ha minst tusen vargar i Sverige, får 1,2 miljoner kronor på två år från Viltvårdsfonden, alltså de pengar som landets jägare betalat via det statliga jaktkortet.
Pengarna ska gå till hennes forskningsprojekt om genetiskt livskraftiga rovdjursstammar i Fenoskandinavien och om det behövs 3 000, 5 000 eller 10 000 vargar i området.
Linda Laikre är genetiker vid Stockholms universitet och har studerat vargens genetik sedan slutet av 80-talet. För en bredare allmänhet har hon mest gjort sig känd för att hon hävdar att det behövs minst 1 000 vargar i Sverige för att stammen ska vara livskraftig.
Det nu aktuella forskningsprojektet handlar enligt hennes projektbeskrivning om ”hur många populationer, hur mycket genflöde och hur stora effektiva storlekar” som behövs. Är det frågan om 3 000, 5 000 eller 10 000 djur?
I år får Linda Laikre och kollegan Nils Ryman 600 000 kronor för forskningen om rovdjur och för 2013 lika mycket till, alltså 1,2 miljoner kronor totalt av jägarpengarna.
Intervjuad om acceptans
Linda Laikres väg till biologin började genom att hon först engagerade sig i djurrättsfrågor och sedan gick till Fältbiologerna i Tyresö utanför Stockholm.
För två år sedan intervjuades hon av tidningen Sveriges natur. Hon fick frågan hur hon tänkt sig att få acceptans för 1 000 vargar i Sverige och för att vargen ska få vistas i renbeteslandet. Så här svarade Laikre:
”Min expertis ligger inte inom det området. Men Sverige har skrivit under konventionen om biologisk mångfald, vi är ett stort, glesbefolkat och välbeställt land. Jag tycker att det är dåligt om vi böjer oss för dem som hatar varg, så att vi inte kan hålla en livskraftig stam.”
Ska verka för oberoende forskning
Beslut om vem som ska få pengar ut Viltvårdsfonden fattas av Naturvårdsverkets generaldirektör Maria Ågren efter rekommendation från verkets Viltkommitté där bland annat Rolf Brittas och Bengt Ole Röken sitter som representanter för Svenska Jägareförbundet.
Enligt Naturvårdsverket är kommitténs uppgift är att säkerställa oberoende forskningsresultat, vetenskaplig kvalitet samt relevans i viltforskningsansökningar. Kommittén värderar och prioriterar forskningsansökningar mot bakgrund av syftet med Viltvårdsfonden och aktuella ramprogram/forskningsstrategier.
Med Fenoskandinavien, det område som forskningsprojektet avser, menas den skandinaviska halvön med Sverige och Norge samt Finland, Kolahalvön och Ryska Karelen.
