Misstro mot björnslagsmål med travare

– Varken spår på platsen eller skador på hästen stödjer Björn Johanssons historia, säger jaktvårdskonsulenten Gunnar Glöersen till Värmlands Folkblad.
Enligt travtränaren försvann björnen sedan den fått flera hästsparkar. Det fanns tre hästar med under träningskörningen och de som undersökt skadorna tror mer på att en av hästarna skadats av hovar. Det finns inga rivskador som björnklor ger.
– Hästen har fått en rejäl lårkaka. Men det kan inte en björn ha orsakat. Björnar slår inte med labben, säger Jens Karlsson på SLU:s viltskadecenter vid Grimsö forskningsstation till VF.
Gråhunden Dennis fann heller inga färska björnspår, trots att hundföraren gick med Dennis på en stor areal runt platsen för björnmötet i Ransäter

Eftersök utan resultat
– Hunden skulle ha markerat om det funnits björnspår, säger Jägareförbundets Gunnar Glöersen till Värmlands Folkblad.
På platsen finns endast gamla spår, som hittades för två veckor sedan, hävdar han.
– Men jag vet vad jag har sett, och det var en björn, säger Björn Johansson till VF. Han håller fast vid sitt vittnesmål.
Det finns nu fler travtränare som varit med om incidenter med stora rovdjur.
Per Lisell, i Övre Gärdsjö i Dalarna, var med och körde tre av stallets travare under tisdagen den 24 oktober. Dottern Hanna och medhjälparen Martina Gustafsson var de andra kuskarna. När de vänt på en återvändsväg upptäckte Per och Hanna en varg, som gick efter dem. De ringde och varnade Martina och bad henne driva på sin häst i snabbare trav när hon skulle återvända på vägen.
De ökade också hastigheten för att försöka skrämma bort vargen, men det lockade bara vargen att hänga på.
– Vargen galopperade efter oss ett 30-tal meter, berättar Per Lisell för Borlänge Tidning.