Skogshararna blir allt färre

En av orsakerna är konkurrens från fältharen i kombination med milda vintrar.
Skogsharen är anpassad för snö under vintern och den bruna pälsen blir vit för att ge kamouflage. Men under snöfria vintrar gör den vita pälsen att skogsharen upptäcks lättare av rävar och andra predatorer.
I snöfattiga områden slutar skogsharen successivt att få vit päls till vintern, men fältharen tar ändå över.

Endast 30 000 skogsharar fälls årligen
I slutet av 80-talet fällde jägare 200 000 skogsharar per år i Sverige.
Enligt Jägareförbundet har avskjutningen sjunkit till 30 000 skogsharar per år.
Sedan mitten av 1900-talet har skogsharen minskat. Under 1980-talet ökade harstammem en period, då skabb decimerade rävarna rejält.
Antalet skogsharar har inte varit så lågt på 70 år.
Även mer norr ut, i Gävleborg, märks att skogshararna är på tillbakagång.
Även andra faktorer hotar skogsharen. Moderniseringen av skogsbruket påverkar, likaså att det numera är större ytor med bara barrträd. På 1920-talet bestod skogarna i Gävleborg av cirka 40 procent lövträd. Under 70-talet var siffran bara 14 procent.

Räven tar många harar
Bristen på smågnagare gör också att räven äter mer hare än de skulle ha gjort annars.
Dödligheten bland unga harar är också hög. 10-20 procent överlever de första tre månaderna. Till 60 procent är det räven som tar harungarna. Även rovfåglar, huskatter, lodjur och mård äter små harar.
Jakten tar ungefär 20 procent av de vuxna hararna.
Hararna kan också drabbas av bakteriesjukdomar och parasiter. Harpest (tularemi) sprids genom myggor och är mycket dödlig. Haren dör inom några dygn. Även människor kan smittas av harpest och bör då söka vård.