Små strömmingar naturlig variation

Bakom rapporten står populationsbiologen Björn Lundmark och bakgrunden är att Fiskeriverket under ett provfiske 2007 upptäckte att bara tre procent av den fångade strömmingen i Gävlebukten var 20 centimeter eller längre. Då framfördes hypoteser om födobrist, hårt fisketryck och sälar.
Men i rapporten har Lundmark jämfört data ända tillbaka till 1500-talet och konstaterar att strömmingsbeståndet varierar naturligt i cykler om 6–10 års mellanrum.
– Populationen har tredubblats i Bottenhavet sedan 1980-talet, så fisket på dagens nivå innebär inga problem, säger Björn Lundmark till Gefle Dagblad.

Salthalten viktigast
Han konstaterar också att naturliga variationer av salthalten har större betydelse än exempelvis övergödning och säl.
Det är numera känt att det finns både höst- och vårlekande strömming i Östersjön, samt att den höstlekande strömmingen faktiskt dominerade för 100 år sedan. I dag leker 99 procent av strömmingen på våren och Lundmarks hypotes är att den ökade salthalten gjorde att den vårlekande strömmingen fick ett övertag.