Vargavhandlingen slog ned som en bomb

Men Conny Sandström är inte alldeles förvånad. Han har haft på känn att länsstyrelsernas vargförvaltning har varit mycket tjänstemannastyrd och att deras arbete har varit upp till varje enskild tjänstemans uppfattning.

– Det gäller också andra viltarter där länsstyrelserna varit inblandade. Nu måste länsstyrelsernas ledningar stäva upp det här, fram till att regering och riksdag tar tag i saken.

Conny Sandström vill införa en ny modell för regional förvaltningen av rovdjuren.

– Viltvårdsnämnderna måste få ett mycket större inflytande över all viltförvaltning. De har en demokratisk sammansättning och representerar i mycket större utsträckning folket än vad enskilda tjänstemän gör, förklarar han.

Kjell Dahlin var tidigare ordförande för JRF i Örebro län. 

Nu är han konsulent för förbundet i Örebro, Västmanland, Dalarna och Värmland, alltså i vargbältet av landet. 

Han är inte heller överraskad över Serena Cinques resultat.

– Hon har pekat på det som alla varit medvetna om. Tjänstemännen har skapat sitt eget handlingsutrymme. Nu behövs det centrala direktiv, säger Kjell Dahlin.

Han håller med om att länsstyrelsens handläggare inte har någon dialog med allmänheten.

– De har ingen förståelse de problem människor upplever, utan tycker bara att folk är besvärliga. Lars Furuholm i Värmland är ett lysande undantag. Han tycker att vi ska ha vargjakt omedelbart. I Örebro och Dalarna är det inte tal om det, säger Kjell Dahlin.

Han jagar själv i norra Örebro län, som drabbats av vargarna i Kilsbergsreviret. 

All löshundsjakt har varit uteslutet de senaste fyra åren.

– För mig och många andra är det ingen riktig jakt utan löshundar. Allt är förändrat på andra sätt också. Förr i tiden pratade jägare jakt när de träffades. I dag är det bara snack om vargen, säger Kjell Dahlin.

Han är kritisk till att svenska jaktfrågor ligger under jordbruksdepartementet och att vargfrågorna kommit att hamna på miljödepartementet. De borde ligga samlade på ett och samma departement, anser Dahlin.

”Medvetet drag”

Malte Sandström, ordförande för Jägarnas Riksförbund i Dalarna, tror att vargarnas placering under miljödepartementet är ett medvetet drag från myndigheterna – för att försvåra för vargmotståndarna.

– Det ytterst beklagligt att man inte tar någon hänsyn till människor som bor i vargmarkerna. I de lokala rovdjursgrupperna har vi inget inflytande alls. De är bara ett spel för gallerierna, säger Malte Sandström.

Han är också kritisk till att länsstyrelserna går med på skogsbolagens, till exempel Storas, höga avskjutningskrav på älg.

– De går helt på Storas linje när det knappt finns någon älg kvar. Hur sjutton ska maten räcka för alla vargar man vill ha? undrar Malte Sandström.

Kurt Borg är JRF-ordförande i Värmland och tycker att Serena Cinques har väldigt mycket rätt i sin avhandling.

– Länsstyrelserna har fått ett uppdrag men inga direktiv. Nivån som satts upp, 200 vargar i Sverige, är passerad med råge. Det är på samma sätt som med björnen. Först sa man att Sverige hade 1 200 björnar. Sedan gjorde man en spillningsinventering som visade att antalet var det dubbla, 2 400 björnar.

– Det blir inga vettiga inventeringar när man lägger dem på tider av året när vi inte har snö på marken längre, säger Kurt Borg.

Han håller med Kjell Dahlin om att Lars Furuholm, jakthandläggare i Värmland, har insikt i och förståelse för hur människor i glesbygden upplever vargens återkomst i landet.

Jakt & Jägare avslöjade i juninumret den allvarliga kritik som forskaren Serena Cinque riktar mot den svenska vargförvaltningen. Hon har skrivit en avhandling vid Göteborgs universitet om offentlig förvaltning. Cinque kommer fram till att länsstyrelsernas förvaltning är odemokratisk och styrs helt och hållet av tjänstemän som saknar centrala direktiv. 

Istället har de gått samman i små, informella grupper där de lägger upp egna strategier och skapar ordningar som de inte har mandat för.

Avhandlingen visar bland annat att tjänstemännen inte samtalar med allmänheten om frågorna utan kör sitt eget race. Det saknas forum där människor ges inflytande. 

Därför upplevs myndighetsutövningen som maktfullkomlig och omöjlig att påverka. 

Utsatta grupper på landsbygden har inget förtroende för den politik som utövas på ett godtyckligt sätt.

Läs om avhandlingen på Jakt & Jägares hemsida: 

jaktojagare.se

Sök på Serena och läs artikeln med rubriken ”Länsstyrelsernas vargförvaltning avslöjad”.

Miljöministern Andreas Carlgren vill inte svara på några frågor just nu om hur vargförvaltningen bör skötas. 

Så här skriver hans assistent i ett e-postbrev:

”Andreas kan tyvärr inte säga så mycket alls i denna fråga eftersom, vilket du säkert känner till, en rovdjursproposition förbereds och beräknas läggas fram tidigt 2009.”

”Varför vargfrågorna hamnat här på miljödepartementet beror på frågor som rör biologisk mångfald och bevarandestatus. Vargen är ju som bekant ett fridlyst djur.”

När undertecknad sökte Serena Cinque tidigare under sommaren vägrade hennes kollegor att lämna ut hennes telefonnummer. De hänvisade till att hon behövde skyddas från alla reaktioner.

– Ett tag var det väldigt stor press. Jag upplever samma sak som jag kommit fram till i avhandlingen, att det finns ett mycket stort behov att prata om vargfrågor. Människor får inte utrymme eller tillfälle att komma till tals.

Serena Cinque har funnit att Dalarna utmärker sig om det län där allmänheten har svårt att komma i kontakt med länsstyrelsens tjänstemän.

– Överhuvudtaget är konflikten stor i Dalarna. Jag vet inte vad det beror på. Om det är ett län befolkat av fler individualister än genomsnittet, eller om det är så att länsstyrelsen där kör en bestämd linje där de inte lyssnar utan bara ”kör hårt”. Naturligtvis spelar det väl också in att Dalarna drabbats hårt av skador från rovdjur, säger Serena Cinque.

Reaktionerna från Naturvårdsverket och länsstyrelserna har varit sparsmakade. Idag har Naturvårdsverket en längre text på sin hemsida, men texten är luddig och berättar inte om den allvarliga kritik som den svenska vargförvaltningen får. Det finns ingen länk till avhandlingen.

– En del av mina slutsatser är kritiska till vargförvaltningen i Sverige men som forskare måste jag ju rapportera det jag kommer fram till. Det går inte att blunda, säger Serena Cinque.

Serena Cinque är forskare i offentlig förvaltning och nu fortsätter hennes arbete med ett nytt projekt som är högintressant för jägarkåren.

– Tillsammans med kollegan Annelie Sjölander-Lindqvist ska vi undersöka hur människor som råkat ut för skador efter rovdjursangrepp blir bemötta av myndigheterna. Vi gör studier i Värmland just nu. Längre fram i höst ska vi titta på samma sak i Västra Götaland, och senare kanske i Gävleborg. Det är inte beslutat ännu.

I ett senare skede kan även de lokala rovdjursgrupperna i Dalarna undersökas. Frågan är hur de fungerar. Men det är inte säkert att det blir en granskning av rovdjursgrupperna eftersom det hänger på att Naturvårdsverket ska bevilja pengar för att genomföra studien.