Det var tidningen Expressen som först begärde ut uppgifter om vargskyttarna i Värmland.
– Om det finns risk för hot tycker jag att vi inte ska offentliggöra uppgifterna. Men ärendet hamnade inte ens på mitt bord, utan gick direkt till chefsjuristen här på länsstyrelsen, säger jakthandläggare Lars Furuholm.
Länsstyrelsens chefsjurist Lars-Ove Olsson kom fram till att det inte fanns stöd i lagstiftningen för att stoppa Expressen från att ta del av uppgifterna. Lars-Ove Olsson är inte i tjänst för närvarande och har därför inte kunnat nås för en kommentar.
Kan få allvarliga konsekvenser
Jägarnas Riksförbund och Jägareförbundet är överens om att Lars-Ove Olssons beslut kan få allvarliga konsekvenser. Jägareförbundets rovdjursexpert, Gunnar Glöersen, fördömer beslutet och hänvisar i Värmlands Folkblad till att så gott som samtliga vargjägare som framträtt i media hotats.
JRF:s generalsekreterare, Per Wanström, är mycket kritisk.
– Bara hotbilden mot jägarna är tillräcklig för sekretess. Vid skyddsjakter på varg har alltid de deltagande jägarna fått sina identiteter skyddade. Vilken är skillnaden när det blir fråga om licensjakt? undrar Per Wanström.
Skyddar uppgifter om vapenägare
Han jämför med det faktum att Jägarnas Riksförbund nekats att ta del av jaktkortsregistret, med hänvisning till sekretess som ska skydda att uppgifter om vapenägare och vapeninnehav sprids.
– Alla som deltar vid jakt ska lösa statligt jaktkort, även drevkarlar och andra som har någon uppgift i jakten. I det fallet är det inte alls säkert att alla jaktkortslösare är vapenägare. Här är det garanterat – alla som skjutit en varg innehar vapen, säger Per Wanström.
När det gäller hotbilden mot jägarna, kan det finnas prejudikat som visar att hot inte är skäl för sekretess. Det menar informationschefen vid länsstyrelsen i Värmland, Joachim Gustafsson, som intervjuas av Värmlands Folkblad.
Lämnades ut trots hot
– Jag vet att det funnits ett fall i Skåne där någon ville ha ut uppgifter om en djurskyddsinspektör, som faktiskt hade fått ta emot hot, men där man ändå inte ansåg att det fanns skäl för sekretess, säger Joachim Gustafsson.
I veckan som gick fick länsstyrelsen i Värmland in en ny förfrågning om identiteterna på vargskyttarna. Den här gången från en medlem i ett anti-vargjaktsnätverk.
”Personen skriver att hon vill försöka få en helhetsbild i förfarande och tankar vid skadeskjutning under en så uppmärksammad jakt som årets vargjakt”, rapporterar Värmlands Folkblad.
Starka skäl krävs
Den svenska offentlighetsprincipen är mycket långgående och det krävs därför starka skäl för myndigheterna ska kunna hemlighålla uppgifter. Ett parallellfall i jaktsammanhang är att vissa länsstyrelser valt att lämna ut uppgifter om var lofällor är placerade och vem som äger dem. Till slut sekretessbelade några länsstyrelser uppgifterna med en något krystad förklaring:
”Det kan skada länsstyrelsens tillsynsansvar för fällorna om uppgifterna blir kända”, var svaret från länsstyrelsen i Västmanland när Jakt & Jägare begärde ut uppgifterna för att få ett formellt beslut i ärendet.
Verket kan inte ge direktiv
Ola Larsson, handläggare på Naturvårdsverket, pekar på att varje länsstyrelse är en enskild myndighet och att Naturvårdsverket inte kan ge dem direktiv för hur sekretesslagstiftningen ska tillämpas.
– När det gäller vilka som registrerade sig för jakten, så är uppgifterna hemlighållna med hänvisning till jaktregistret. Men jag vet inte om någon försökt få ut uppgifter om vilka som anmälde sig till vargjakten, jag vet inte om den frågan är prövad, säger Ola Larsson.
