Ny forskning från Yellowstone i USA visar att vargarna i en flock spelar olika roller under jakten på ett byte. De erfarna större hanarna träder in i slutet av jakten, medan de smidigare honorna har större betydelse vid inledningen.
Det som gjort det möjligt att få fram de nya forskningsrönen är att vargflockarna inom Yellowstones nationalpark inte påverkas av någon jakt och att de därför kan bli väldigt gamla och etablerade. Det är därför forskarna kunnat göra sina jämförelser.
Yellowstones Nationalpark är världens äldsta och är nära 9 000 kvadratkilometer (900 000 hektar).
Biologen Doug Smith, chef för Yellowstones vargprojekt, beskriver situationen som att det i norra Kanada och Alaska finns ett hav av vargar, med små isolerade områden av mänskliga bosättningar.
– I USA är det tvärtom, med ett hav av människor och små områden av vargpopulationer, säger Smith i en intervju i tidningen Billings Gazette.
Yngre vargflockar med vargjaktI Kanada bedöms det finnas omkring 55 000 och i Alaska
10 000 vargar. På vissa områden jagas det hårt på varg, men de skjutna vargarna och splittrade flockarna ersätts snabbt av vargar från andra håll.
En effekt, enligt Smith, är emellertid att det i områden med vargjakt tenderar bli yngre vargflockar.
Det enda område där forskarna kan vara säkra på att det inte bedrivs jakt, eller annan mänsklig påverkan, på varg är inom Yellowstones nationalpark. Där har forskarna bland annat följt den tolv år gamla Leupold-flocken, som nyligen försvann av naturliga skäl sedan alfahannen dödats i en revirstrid med en angränsande vargflock.
Jämfört jaktbeteendetForskarna har jämfört jaktbeteendet mellan de mindre erfarna och de gamla etablerade vargflockarna och hittat skillnader i hur jakten går till och vilka roller de olika flockmedlemmarna spelar under jakten.
Ungvargarna, ettåringarna, är de som jagar mest, men också misslyckas oftast. Vargtikarna, med sina slanka och smidiga kroppar, inleder oftast jakterna tillsammans med yngre hannar. Det är ofta honorna som startar jakten, väljer ut och även hugger tag i bytet, medan de stora varghannarna spelar större roll mot slutet av jakten då bytet ska dödas.
– De stora varghannarna är bäst på själva dödandet, men håller sig inledningsvis i bakgrunden, konstaterar Doug Smith.
Bättre jaktlycka med erfaren hanneI en jämförelse mellan flockarna har forskarna sett att de som har en stor och erfaren varghane generellt lyckas bättre med jakterna än de som bara har yngre hanar. Flera äldre och erfarna varghanar i samma flock har stor betydelse när vargarna jagar större bytesdjur, som bison och älg.
Det är också tydligt att hösten är den svåraste tiden för vargar att jaga och skaffa mat, eftersom bytesdjuren, särskilt wapitihjorten (elk), är som starkast och mest välfödda just den årstiden. Vintern är i själva verket den lättaste tiden för vargarna, då bytesdjuren är svagare och har svårare att komma undan i snön.
Varg- och wapitistammarna kollapsadeVargstammen i den norra delen av Yellowstones nationalpark har sedan förra året kollapsat och minskat 40 procent, vilket i grunden beror på hög vargtäthet, matbrist och konkurrens mellan olika rovdjur.
Forskarna har också noterat sjukdomar och några revirstrider som orsakat dödsfall i vargpopulationen. I fallet med Leopold-flocken dog både alfahannen och samtliga valpar.
– Det kommer säkert att ta något decennium eller längre för varg- och wapitipopulationerna i norra Yellowstone att stabilisera sig. Långsiktigt kan vi förvänta oss ungefär hälften så tät vargstam i området än vi haft hittills, säger Doug Smith.
