Viktigt att vargjakt kan fortsätta

Både Jägarnas Riksförbund, JRF, och Svenska Jägareförbundet, SJF, har nu yttrat sig till Naturvårdsverket om förslagen att motverka inaveln i vargstammen.
Förbunden är samstämmiga i flera frågor. Till exempel trycker de hårt på den lokala acceptansen och lokalt inflytandet där de nya vargarna ska sättas ut. De påpekar också att fredningstiderna inom sådana områden måste begränsas så mycket som möjligt och att det fortfarande måste finnas möjligheterna till skyddsjakt.
– Eventuell utsättning får inte försvåra jakt eller skyddsjakt i dessa områden, vilket är en förutsättning för att få acceptans för den förda rovdjurspolitiken, skriver JRF.

Kompensationsåtgärder
SJF efterlyser kriterier för vad som ska gälla om de genetiskt värdefulla vargarna ställer till skada, samt att det klart framgår att även dessa vargar ska kunna skyddsjagas.
SJF efterlyser också en lista över tänkbara kompensationsåtgärder i områden som tar emot vargar utifrån. Förbundet bedömer att det kan behövas något års skydd för att ge de nya vargarna en möjlighet att vandra ut, men att det sedan ska finnas möjligheter att till exempel tömma området på vargar eller tillåta en mer omfattande vargjakt.

Avvakta med inplanteringar
Det finns också klara skillnader mellan de två jägarorganisationernas bedömningar:
JRF menar att den svenska vargstammen egentligen är en utlöpare av den finsk-ryska vargstammen och påpekar att också flera forskare anser att det i dag inte föreligger några akuta problem med inavel. JRF hänvisar också till den gemensamma skrivelsen från sex organisationer (däribland Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund) där man angav att man bör vänta i fem år innan omflyttningar av av inhemska vargar övervägs.
JRF anser kortfattat att nya vargar inte ska importeras, att naturlig invandring är att föredra, samt att man bör avvakta med åtgärder. Förbundet tar inte heller ställning till något av alternativen; utsättning av vuxna vargar eller av valpar.

Vargjakten hotas
Svenska Jägareförbundet gör emellertid en annan bedömning. Även SJF hänvisar till den gemensamma skrivelsen, att man bör avvakta fem år för att ge tid till förankringsarbetet.
– Men, skriver förbundet, det har tydligt framgått vid möten med EU-kommissionen att vargjaktens framtid kan avgöras av om det flyttas in varg eller inte.
Av den anledningen förordar Jägareförbundet ändå att man sätter ut vargvalpar, den konstgjorda åtgärd som man anser har störst möjlighet att vinna acceptans.
– Mot bakgrund av att vargjakten kan äventyras är det därför önskvärt att det redan våren 2011 finns beredskap att sätta ut någon eller några vargvalpar, skriver förbundet.

Förespråkare ska förankra vargjakt
En annan del som Svenska Jägareförbundet trycker hårt på är förankringsarbetet.
Här påpekar förbundet att det inte enbart handlar om val av utsläppsplats, utan om att förklara rovdjurspolitiken och varför man använder kombinationen av vargjakt och inplantering av varg.
Jägareförbundet anser att alla inblandade parter ska stödja detta förankringsarbete och att det därför behövs en utförlig beskrivning av hur förankringsarbetet ska gå till. Jägareförbundet skriver:
– Det bör tydliggöras att inte enbart jägarorganisationerna ska vara drivande i denna fråga, utan även de organisationer som primärt arbetar för rovdjur.

Lokal acceptans
När det gäller kriterierna för lämpliga platser för vargutsättning trycker JRF mycket hårt på att människorna i dessa områden ska acceptera vargutsättningarna, samt att möjligheterna till näringsverksamhet eller traditionell fritidsverksamhet inte försämras.
Förbundet anser också att man bör slopa kraven på tio mils buffertzon till renskötselområdet, en mils buffert från motorvägar och att man tar hänsyn till om vargen/vargarna kan utvandra till Norge. När det gäller utsättningsområdet, där markägarna ska ge sitt tillstånd, föreslår JRF en sammanhängande minimiareal på 10 000 hektar.
Även Jägareförbundet föreslår att bufferten mot Norge slopas.

Här kan du läsa de båda remissyttrandena:
Jägarnas Riksförbund
Jägareförbundet