Debatt:
Akut behov av jakt på skarv
Därför är synnerligen svårförståeligt att allmän jakttid inte längre medges för skarven, skriver Jan Andersson, centerns jordbrukspolitiska talesman.
Den svenska skärgården och även en del insjöar har fått ett miljöproblem som för en gångs skull inte är orsakat av människan. Miljöproblemet är skarven. Beståndet av skarv har växt till sig i en sådan grad att det i dag uppgår till tiotusentals häckande par, skriver c-politikern Jan Andersson.
Denna ökning av skarv i Sverige har lett till ett stort antal klagomål om att skarvarna gör skada på fiskbestånden, skapar andra olägenheter för fisket och förstör skogen på de öar där de häckar.
För den som tror att skarvens förödande konsekvenser är en skröna är det bara att läsa följande beskrivning i Nationalencyklopedin: ”Om en koloni skarvar häckar på en ö dör så småningom alla träden och står kvar torra och vita.”
Inom stora delar av den svenska skärgården är skarven numera en av de vanligaste fågelarterna.
”Respekten för lagstiftningen urholkas”
Därför är synnerligen svårförståeligt att allmän jakttid inte längre medges för en fågel som förekommer i mycket stora och ständigt ökande antal.
När bestämmelser inom jakt och viltvård inte kan förstås, och inte heller har någon verklighetsbakgrund, är risken påtaglig för att respekten för lagstiftningen urholkas.
Jag menar därför att det nu måste tillåtas allmän jakttid på skarv. Detta måste anses fullt berättigat, eftersom fågeln aldrig varit talrikare än den är nu. Faktum är att frågan om allmän jakttid har blivit akut.
Det stora antalet skarvar har, som jag påpekat, också allvarligt skadat fiskpopulationerna i allt större områden. Dessutom blir det skador på fiskeredskap. Särskilt drabbade är kustfiskarna. I vissa fall har man till och med tvingats att helt lägga ner sitt fiske eller söka sig andra fiskemetoder, till exempel övergå från nätfiske till trålfiske.
Hel yrkesgrupp hotad av skarven
I dag finns det drygt 2 000 aktiva yrkesfiskare. Förutom dessa sysselsätter fiskenäringen ytterligare ett antal tusen personer. Det finns alltså en hel yrkesgrupp som är hotad av skarvens utbredning. Denna yrkesgrupp har kvoter att följa för sitt fiske, men vem tar ansvar för de obegränsade fiskkvoter som skarven livnär sig på?
Människan sätter sina tydliga fotavtryck i miljön och har ett stort ansvar för inte rubba naturens eget kretslopp. Eftersom skarven inte har någon miljöbalk att följa behöver människan se till att populationen decimeras till ett bestånd på rimlig nivå. Jag säger det därför igen: Tillåt allmän jakttid på skarv.
Jan Andersson (c), jordbrukspolitisk talesman
|
