Är det så här ni vill att det ska vara?

Riksdagen beslutade i mars 2001 om de övergripande målen för rovdjurspolitiken.
Där angavs miniminivåerna för björn:
100 föryngringar (cirka 1 000 individer).
Lo: 300 föryngringar (cirka 1 500 individer).
Kungsörn: 600 häckande par.
Etappmålet för varg angavs till 20 föryngringar (cirka 200 individer) och för järv till 90 föryngringar (cirka 400 individer).
I dag vet vi att de svenska rovdjursstammarna ökar kraftigt och det får stora konsekvenser för oss i Äppelbo.
Lodjuren har decimerat rådjursstammen, näst intill utrotning. Där det för 20 år sedan sköts drygt 50 rådjur om året, skjuter vi nu något enstaka djur. Det är en liknande tendens i hela socknen.

Lo dödar bybornas katter
Lodjuren har även tagit får inne i byn. Ibland har vi upp till fem lodjur inne bland gårdarna där de inte tvekar att döda även katter! Hur stor sorgen är hos den 80-åriga kvinna som hittade sin katt dödad av lodjur på gården är inte svårt att föreställa sig om man har någon empati.
Vargarna går hårt åt älgarna och hundarna. För 10-15 år sedan började det försvinna en och annan hund under jakt. Vi misstänkte vargen men var inte säkra. År 2001 fick vi den första konstaterade vargrivna hunden. Samma år rev vargen 14 får vid Brudskogens fäbod.

Fem hundar attackerade
Vi har kunnat se att antalet vargar ökat kraftigt under senare år. Under hösten 2007 blev fem hundar attackerade av varg. (Att det var varg konstaterades i samtliga fall av länsstyrelsens besiktningsmän.)
Detta är naturligtvis en tragedi inte bara för ägaren utan för hela familjen.
Äppelbo är en liten socken men under vårvintern 2008 kan vi konstatera att vi regelbundet har besök av vargar från:
Äppelboreviret, Acksjöreviret, Amäckreviret, Lövsjöreviret och ibland är Halgåreviret alldeles i närheten (pejlade fem kilometer från byn).

Kan få 40 vargar i Äppelbo
Vi kan om vi har otur drabbas av fyra föryngringar, vilket kan innebära att vi om ett år har minst 40 vargar i Äppelbo! (Vi har nu fem procent av den svenska vargstammen). Dessutom finns Leksandsreviret i nordost.
Många människor vågar inte gå ut i skogen för att plocka bär eller motionera.
Jakten har i stort sett upphört. Vi som bor i dessa trakter har valt att göra det bland annats för att kunna jaga och vistas i naturen. Många av oss mår dåligt när vi hindras från att leva våra liv på det naturliga sätt vi vill.
Björnstammen är ännu inte så tät att den bekymrar oss, men den ökar och vi räknar med att vi kommer att få samma problem som på andra håll I Dalarna.

Fäboddriften utplånas
Det finns inte många lantbruk i Äppelbo. Men de djurägare som finns bävar inför sommarens betessläpp. Framför allt gäller det fäbodbrukare vid Brudskogen som nu ligger mitt i det nya reviret. Där har den obrutna fäboddriften sedan 1600-talet gjort att den kulturella, biologiska och historiska mångfalden är oersättlig. Den kommer att utplånas om rovdjuren ges företräde.
Idag har livskvalitén försvunnit för många människor i Äppelbo!
Är det så här ni vill att det ska vara för oss i glesbygden?
Ska vi ha merparten av landets rovdjur på en liten yta?
Vi vädjar nu till er i Sveriges riksdag att ändra beslutet så att inte vi i glesbygden ska tvingas att bära hela ansvaret för den svenska rovdjurspolitiken.
Det brådskar – rovdjuren förökar sig snabbt!
Vi vill också leva ett fullvärdigt, meningsfullt liv med kvalité!
Tomas Brynils