Det börjar bli dags för myndigheter och ansvariga att inse allvaret i vargfrågan, innan det går överstyr med vargangrepp mot människor och felaktiga åtgärder som olaga jakt. Vi kan inte låta dem som bor på landet ta hela ansvaret och bördan av vargangrepp på boskap och hundar samt att ständigt känna otrygghet för barn och husdjur.
Vargen är ett högeffektivt rovdjur, som går helt på signaler. Vargen vet inte att den är gullig och inte skall angripa husdjur och barn, vilket den garanterat kommer att göra. Det är bara en fråga om tid.
Låt folket på landet avgöra om vi skall ha varg i en omröstning där personer skrivna i större städer inte skall ha rösträtt. 50 procent av stadsborna vistas aldrig i naturen eller bryr sig om den. Allt enligt en undersökning redovisad häromdagen i ortstidningen.
Saknar erfarenhet
Har man inte växt upp på landet, eller i mindre orter där man fått umgås med djur av olika slag, skall man definitivt inte deltaga i debatten. Då saknas erfarenhet för att förstå innebörden av vargplågan.
Hundar och även andra tamdjur är mycket älskade familjemedlemmar. Att hitta resterna av sin hund, eller se en varg försvinna med den och sedan aldrig återfinna hunden blir ett oerhört trauma. Detta kan man inte förstå om man aldrig varit i den situationen eller växt upp med djur i sin närhet. Tro mig, jag har själv varit där och även sett effekter av liknande fall som jag aldrig kunnat drömma om.
Redovisa kostnaderna
Vill vi ha en levande landsbyggd skall vi respektera och tillmötesgå de människor som får ta hela bördan av vargplågan. Det handlar inte bara om pengar, även om vargen redan kostar oss skattebetalare alldeles för mycket.
Kräv att myndigheterna redovisar vad vargen hittills har kostat.
När jakt pågår i vissa områden, där man vet att varg befinner sig, då finns polisbilar samt helikopter snurrande över området.
När detta förhållande påtalas får man svaret att helikoptern kostar lika mycket när den står på marken.
Det är en onödig utgift med vargplågan. Vi har klarat oss utan varg i cirka 100 år och det gick bra.
Bara kläderna kvar
I min hembygd, i senare delen av 1800-talet, blev ett skärgårdspar upphunna av varg på isen då de gick hem från notdragningen på kvällen.
På kvällen, dagen efter, fann men genom att följa deras spår i snön några rester av deras kläder. Resten hade vargarna ätit upp. Man hann som tur var hem till deras små barn som var instängda i stugan, nedkylda, svultna och panikslagna.
Detta kommer naturligtvis inte att bli det första scenariot idag, då helt andra kommunikationer står till buds. Men tillfälle för vargen kommer inte att saknas.
Vi behöver inte ha varg i Sverige.
