Bojkotten mot vargjakten har fått Jägareförbundets länsbasar i vargbältet att gemensamt skriva ett debattinlägg. De anser att finns flera goda argument för att delta i licensjakten på varg som börjar den 15 januari. Målet är främst att få en mindre vargstam, påpekar de.
• Genom att jaga varg slår vi vakt om de framgångar jägarna hittills nått i rovdjurspolitiken. Vi håller också fast vid den oerhört viktiga principen att viltet – oavsett art – ska förvaltas genom jakt. Att avstå innebär att vi ger utrymme åt de krafter som vill begränsa vår svenska jakttradition.
• Jakten är ett första steg på vägen mot Svenska Jägareförbundets mål om 150 vargar i landet, med maximalt en-två föryngringar per län.
• Tilldelningen inför årets vargjakt är otillräcklig om riksdagens mål ska uppnås. Vi arbetar därför hårt för att tilldelningen ska öka redan i år.
Självklart att välja själv
Inledningsvis vill vi slå fast att man som medlem i Svenska Jägareförbundet kan ha åsikten att man inte önskar ha varg på sina jaktmarker. Lika självklart är det att man själv väljer om man vill delta i årets vargjakt.
Vi har dock några goda argument till varför man ska jaga varg samt för det vägval vi gjort för att nå målet: en mindre vargstam.
För det första har vi lagt fast ett mål för hur vi ser på den skandinaviska vargstammens utveckling, storlek och utbredning. Vår målsättning är att minska koncentrationerna av varg. Inget län ska bära mer än en-två föryngringar, beroende på storlek och övriga förutsättningar. Vi anser också att vargstammen i Sverige ska uppgå till maximalt 15 föryngringar eller 150 vargar.
Flytten av vargar
Tillsammans med de norska vargarna har vi då en livskraftig vargstam under förutsättning att vi klarar genetiken. För att göra detta har vi tillsammans med sex andra organisationer, bland andra Jägarnas Riksförbund, föreslagit att man ska kunna flytta vargar med östligt ursprung från renskötselområdet, om de inte naturligt vandrar ner.
Målet med 150 vargar och minskad koncentration är enligt vår mening realistiskt att uppnå om vi arbetar gemensamt på ett klokt sätt. När vi nått dit och sett effekterna av detta kan vi som organisation formulera nya mål.
Under fjolåret sköts 48 vargar vid licensjakt, med stöd av paragraf 28 samt under annan skyddsjakt i Sverige och Norge.
Skulle ha haft ytterligare 60 vargar
Hade inte så skett så skulle vargstammen med en 30-procentig tillväxt ha varit över 60 individer fler än i dagsläget, vilket motsvarar antalet vargar i Gävleborgs län. Detta skulle givetvis ha inneburit ytterligare svårigheter att bedriva den jakt vi alla önskar.
För det andra är det i Sverige en allmänt vedertagen princip att viltet förvaltas genom jakt och viltvård, oavsett viltart. Stödet för den svenska jaktutövningen är stort. 86 procent av befolkningen stöder eller accepterar jakt. Det är därför viktigt att vi upprätthåller denna princip, för att i framtiden kunna behålla den svenska jakttraditionen i alla dess former.
Vår framtida möjlighet till inflytande i olika viltfrågor är också starkt förknippad med att vi är en del i förvaltningen genom jakt, deltagande i inventeringar samt att vi delger samhället vår kunskap om det vilda och dess livsmiljöer.
Utdelning i Bryssel
För det tredje är det viktigt att stå upp för vargjakten inför EU:s framtida granskning av den svenska vargpolitiken. Svenska Jägareförbundet har under flera år arbetat aktivt mot beslutsfattare och forskare i Bryssel, och vi kan se hur vårt arbete gett utdelning.
I en nyligen publicerad rapport skriver den grupp som arbetat med tolkningarna av EU:s habitatdirektiv att den svenska vargjakten och tänkta förvaltningen ryms inom nuvarande regelverk.
Vi noterar också att miljöministern verkar vara beredd att försvara den svenska jakten gentemot EU. Det är därför viktigt att vi också gör det, oavsett om vi i slutändan har olika mål om vargstammens storlek och utbredning.
Ger jaktmotståndarna poäng
För det fjärde vill vi inte ge mer spelutrymme åt de krafter som under den förra vargjakten på felaktiga och osakliga grunder kritiserade oss jägare för hur jakten bedrevs. Om inte vi jägare står upp för jakten på våra stora rovdjur, vem ska då göra det? Att låta olika bevarandegrupper, jaktmotståndare och andra som på alla sätt vill begränsa vår jaktutövning nå framgång genom att vi avstår från jakt, är för oss helt främmande.
Avslutningsvis: Vi är fullt medvetna om, och delar den frustration och besvikelse som årets tilldelningsbeslut skapat ute i bygderna. Det får dock inte skymma det långsiktiga arbetet som krävs för att få till en bättre rovdjurspolitik på regional, nationell och internationell nivå.
Jobbar för ökad kvot i vargjakten
Jägarförbundet kommer därför att arbeta hårt för att vi ska öka tilldelningen redan i år. Vi kräver också att myndigheterna genomför de inventeringar som måste utföras för att säkerställa vargstammens storlek.
Vi kommer att fortsätta arbetet med att försvara rovdjursjakten och annan jakt mot EU och de organisationer som vill förändra villkoren för vår nordiska jakttradition.
Vi ska vara medvetna om att vi nu fått en regional förvaltning och möjlighet att jaga varg tack vare vårt arbete. Vägen hit har varit lång och kantad med svårigheter. Mycket återstår också att göra. Låt oss nu därför fokusera på framtiden och inte avsäga oss våra framgångar.
Lennart Johannesson, ordförande i Jägareförbundet Värmland, Tomas Björklund, ordförande i Jägareförbundet Dalarna, Karl-Evert Hellsén, ordförande i Jägareförbundet Gävleborg, Tomas Andersson, ordförande i Jägareförbundet Örebro län, Torbjörn Larsson, ordförande i Jägareförbundet Västmanland, Åke Dahlman, ordförande i Jägareförbundet Västra Götaland Väst
