Lars-Olov Guttke, grundare av vargobs.se, varnar för att politikernas ovilja att ta tag i vargfrågan resulterar i ett ännu värre varghat på landsbygden. Han tycker också att Jägareförbundet agerar mer som en myndighet än företrädare för sina medlemmar.
Jag trodde jag växte upp i en demokrati. Nog kan man undra när man ser utvecklingen i Sverige när det gäller vargfrågan! Folkvalda politiker uttalade klara vallöften om vargjakt. Tusentals jägare gick man ur huse och la sin röst för att de i sin enfald trodde att ett löfte är ett löfte.
Men tji fick vi som trodde att det fanns en gnutta av ärlighet i vad politikerna sa och lovade oss. Det enda vi fått har varit utredning efter utredning om vargens vara eller icke vara, blandat med lite genetik och föryngringsprat.
”Jägareförbundet företräder inte oss jägare”
Naturvårdsverket, länsstyrelserna, Skandulv, Viltskadecenter, Rovdjursföreningen och Svenska Naturskyddsföreningen… Vad är vad och vem är vem egentligen? Vi översvämmas av utspel från olika myndigheter och organisationer, kombinerat med ett jägarförbund som inte längre företräder oss jägare.
Snarare har Jägareförbundet kommit att bli ytterligare en myndighet, som är behjälplig med allt från finansiering av Skandulv till att ställa upp vid alla dessa rovdjursinventeringar i syfte att ”medverka till underlag för eventuell jakt”.
Hur kan någon föreställa sig att en organisation som Svenska Jägareförbundet någonsin skulle kunna ta ställning mot vargen.
Vill inte förlora sina miljoner i bidrag
De finansieras av statliga bidrag (cirka 48,6 miljoner kronor för 2009) som de ej skulle klara sig utan. Och får vi någon jakt efter alla dessa slitsamma år med rovdjursinventeringar? Svaret är NEJ och åter NEJ.
Samtidigt sker ett spel för gallerierna. Ena stunden sägs att det skall bli jakt när föryngringsmålen är uppnådda. Sedan helt plötsligt blir det en utredning istället, som egentligen inte leder någon vart.
Man börjar istället prata om att det behövs minst 1 000 vargar innan stammen är genetiskt tryggad och förvaltningsjakt kan börja.
”Acceptera inte dessa påhitt”
Jag hoppas inte den svenska jägarkåren accepterar dessa påhitt och nöjer sig om något år, då myndigheterna säger sig vara villiga att backa ner till en miniminivå på till exempel 750 djur. Ursprungslöftet var ju 200 djur, för när det var dags att ta ställning hur vargstammen ska tacklas.
Politiker, ni lovade jakt på varg. Då skall det också bli så i slutändan, med eller utan er!
Ännu mer skrämmande är hur myndigheter samarbetar med frivilliga organisationer, som Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen med flera. Myndigheter delger dessa organisationer information som normalt sett faller under sekretesslagen.
Har myndigheterna tappat greppet?
Har dessa myndigheter helt tappat begreppet om vem som är vem i vargfrågan och vem som är en myndighet?
Varför får inte alla intressegrupper delta? Det finns organisationer för jägare eller tamdjursägare, som företräder en större intressegrupp än de som är medlemmar i till exempel Rovdjursföreningen.
Nedan är det senaste exemplet, taget från länsstyrelsens protokoll på deras senaste möte med rovdjursgruppen i Västra Götaland:
”Folkaktionen ny rovdjurspolitik har anmält att de vill ingå med en representant i rovdjursgruppen. Gruppen ansåg att det i dagsläget inte behövs fler organisationer företrädda i rovdjursgruppen. I stället bör återkommande möten hållas liknande det som var i Göteborg i höstas då alla organisationer inbjöds som har intresse i rovdjursfrågor.”
Rovdjursvärnare självklara i gruppen
Observera att i denna rovdjursgrupp är givetvis Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen med. Man kan ju börja undra hur det står till egentligen med det demokratiska inflytandet.
En annan intressant frågeställning, som jag funderat mycket på när det gäller dessa statstjänstemän som hanterar vargfrågan hos Naturvårdsverket, länsstyrelser med flera. Hur många sitter i en intressekonflikt eftersom de själva är medlemmar i till exempel Svenska Naturskyddsföreningen eller Rovdjursföreningen?
Legitimt medlemskap för ansvariga?
Kan det anses vara legitimt att statligt anställda hos en myndighet skall få ha denna typ av medlemskap och samtidigt vara verkställande i frågor som exempelvis rör skyddsjakt?
Vår natur har under en lång tid varit utan vargen och har självfallet anpassat sig därefter. Även vi människor har anpassat oss till förhållanden då vargen inte har funnits med i modern tid. Nu skall vi helt plötsligt rasera allt som har byggts upp under många år med löshundsjakt för att några mindre begåvade ärthjärnor under 70-talet fick för sig att vi skall ha tillbaka dessa djur i vår natur?
Ilskan växer...
Det är vi på landsbygden som skall leva med dessa djur inpå våra husknutar, inte ni i stan som tar besluten. Kom ihåg det. Om vargen kom så nära inpå i Stockholm, då skulle inte vargen bli gammal. Det har ni redan visat prov på.
Ilskan hos vanligt folk växer allt mer med att ovanstående myndigheter och organisationer idiotförklarar oss jägare och behandlar oss som mindre begåvade.
Ilskan växer också när folk som råkar ut för effekterna av vargen, det vill säga vargattacker på tamboskap eller attacker på deras kära jakthundar, blir mer eller mindre idiotförklarade och mutade med så kallade ersättningar. Dessa ersättningar täcker inte på långa vägar de kostnader som jakthundsägare har haft med att träna och utbilda sina hundar.
Jägare har växt upp i skogen
Ilskan växer när jägare ofta får höra att det är en hund som observerats, eller en räv, när de ställer upp och rapporterar att de sett eller spårat en varg.
Kom ihåg att merparten av dessa jägare praktiskt tagit växt upp i skogen. Dessa jägare har mer erfarenhet av skogen och dess djurliv än vad en biolog någonsin kan lära sig på någon akademisk skola.
Ilskan växer när en urbefolkning som samerna blir anklagade för dålig djurhållning. Jag tror knappast någon har något att lära en same om hur man lever ”i ett med naturen”.
Rovdjursfantaster i lägenheter
Ilskan växer när dessa rovdjursfantaster, som oftast sitter i lägenheter i stan, skall ”lära” oss jägare och landsbygdsbor vilken inställning vi skall ha till vargen och hur det fungerar.
Ilskan växer när de drabbade av vargen inte ens vågar låta barnen gå till skolbussen själva. Ilskan växer när de som drabbas av extremt närgångna vargar ignoreras och inte hörsammas.
Gemene man börjar tycka att det till och med är otrevligt att gå ut och vandra eller plocka bär och svamp i vargmarker. Skall folk verkligen behöva känna så här?
Varghatet växer sig starkare
Budskapet jag har till våra myndigheter är att varghatet kommer att växa sig mycket, mycket starkare under de närmaste åren. Jag hoppas innerligen inte att den verklighet som finns i andra länder skall besannas även i Sverige med vargangrepp på människor.
Om detta händer är det nog bäst att ni politiker, med flera som så gärna ville ha vargen och har intygat tillsammans med biologer och så kallade vargexperter att detta inte kan hända i Sverige, har en god tillflyktsort.
Vi är många idag och vi blir fler för varje incident som sker runt om i Sverige.
För ett Sverige utan varg!
Lars-Olov Guttke, grundare av vargobs.se
