Den första licensjakten av varg på 45 år, som började den 2 januari, har utlöst närmast hysteriska utfall i media av bevarandegrupperna SNF, RF och WWF mot jägarna. De verkar inte ha förstått innebörden i det demokratiskt fattade riksdagsbeslutet från oktober.
Naturvårdsverket har i uppdrag att se till att 27 vargar skjuts och det är rovdjursforskarna (statligt anställda eller på statligt uppdrag) som arbetat fram underlaget till beslutet.
Det är jägarna som på frivillig basis står för genomförandet.
Nu är uppdraget utfört av jägarkåren som huvudsakligen består av boende på landsbygden. Här finns bland andra djurhållande bönder, fäbodbrukare och hundägare, som alla får ta de ekonomiska och sociala smällarna av en för stor vargstam.
”Blodtörstiga jägare”
En av kritikerna, Mikael Karlsson på SNF har bland annat menat att det varit hela ”12 000 blodtörstiga jägare ute och utfört slakt”. Det bör nämnas att i landet finns cirka 265 000 jaktkortslösare, vilket innebär att endast 4,5 procent av alla jägare deltog i vargjakten, alltså inte ens i paritet med deltagandet i älgjakten som i motsvarande område uppskattas till cirka 15 000 jägare. Det ändå relativt stora engagemanget, med tanke på de yttre omständigheterna, visar att detta är en överlevandefråga för landsbygdsborna som vill återfå sina levnadsvillkor med jakten som ett viktigt inslag.
Kritik mot snabb vargjakt
Kritik har även gällt att jakten har gått för fort! Värmland och Dalarna hade en kvot på nio vargar vardera. Hela tilldelningen sköts första dagen.
Man undrar om ovan nämnda organisationer så grundligt kan ha missbedömt jägarnas förmåga och att detta tydligen blev en chock. Eller är det möjligen en indikation på att vargstammen är betydligt större än den officiella statistiken?
Uppdraget som har utförts i 20 graders kyla och i 40-50 centimeters snödjup har fått beröm av både forskare och ansvariga på länsstyrelserna.
Stelfrusna skyttar skadsköt
De skadskjutningar som förekommit är oftast en konsekvens av att skytten blivit stelfrusen i den starka kylan, men här måste jägarorganisationerna ta på sig ansvaret att skjutträningen förbättras.
Ovan nämnda organisationers företrädare, som uppträtt i media för att piska upp stämningen mot jakten, är i huvudsak storstadsmänniskor. Det bekräftar att vargfrågan är en symbol för maktkamp mellan stad och landsbygd.
Låt Stockholmare sköta exempelvis trängselskatten och hemgjorda miljöproblem, så sköter landsbygden sina problem med rovdjuren!
Mötet med Naturvårdsverket
Naturvårdsverket bjöd den 4 november in de av rovdjuren berörda organisationerna. Deltog gjorde JRF (representerat av undertecknad) LRF, SJF, Skogsbruket, Samerna, fäbodbrukarna. Från bevarandesidan var grupperna SNF, WWF och RF inbjudna för information avseende förslag på jaktens utförande. Även forskare deltog, dock presenterades inte antalet licensdjur.
Bevarandeorganisationerna hade då inga större invändningar mot förslaget.
För SNF var det vid detta tillfälle tydligen inte en prioriterad fråga eftersom de inte ens deltog vid informationsmötet.
Naturvårdsverket har i detta avseende hanterat frågan helt korrekt med redovisning inför alla parter som dessutom fick möjlighet att kommentera förslagen.
Klarar inte maxtaket på 210 vargar
Ett väsentligt fel har dock Naturvårdsverket gjort, enligt Jägarnas Riksförbund. Den kraftigt prutade licenstilldelningen ned till 27 individer kommer att innebära att Naturvårdsverket inte kommer att klara av att infria riksdagens maxtal på 210 individer!
Detta kommer att innebära en snabbare tillväxt av vargstammen efter alla föryngringar som sker under våren. Alltså kommer vargstammen istället att öka, men förhoppningsvis blir den skyggare efter årets jakt!
Henrik Tågmark förbundsstyrelseledamot i Jägarnas Riksförbund (JRF)
