Förkasta rovdjursutredningen

Nu skall snart Åke Petterssons rovdjursutredning diskuteras i riksdagen. Vad som blir beslutet av detta vet vi inte, men att hela jaktens framtid står på spel är klart. I utredningen saknas tyvärr förslag om maximinivåer för de olika arterna, men det ingick inte i uppdraget som den förra regeringen gav Åke Pettersson. Vi har skäl att undra om utredningen därför bara mynnar ut i en fortsättning av redan gällande politik.
Att viss beslutsrätt föreslås bli överförd till länsstyrelserna löser knappast de problem och bekymmer vi kritiker i glesbygden har pekat på. När Naturvårdsverket även i fortsättningen har sista ordet i allt om de stora rovdjuren och målet om antalen, till exempel 5 000 björnar, ligger fast, vad blir det då för skillnad?
Mot bakgrund av de besvärande fakta för rovdjursförvaltningen som Serena Cinques avhandling visar, där dold hantering och utestängning av kritiker varit rutin, måste det mesta omvärderas.
Vi kan på goda grunder anta att Åke Pettersson har lyssnat på och tagit del av rovdjursförvaltarnas åsikter och faktaunderlag. Men nu finns alla skäl att ifrågasätta dessa uppgifter. Därför är det min mening att Åke Pettersson utredning kan vara grundad på falska uppgifter och därför inte duger som underlag.
En ny utredning bör göras, fri från bindningar till rådande ordning och personer och i övrigt helt förutsättningslös. Den bör ta ett ekologiskt perspektiv naturligtvis, men där har vi redan facit på toppredatorernas påverkan på vår fauna.
I första hand bör betydelsen av en produktiv, lokal, miljövänlig och ekologisk köttproduktion av vårt klövvilt beaktas, och uppmuntras, liksom värnandet om kulturella mänskliga traditioner av olika slag. Vad kan vara mer riktigt än att låta de som drabbas av rovdjuren få stor makt över förslagen på åtgärder och inriktning?
Åke Petterssons utredning visar inte landsbygdens befolkning tillräcklig respekt.