Jägarnas Riksförbund, JRF, kräver att regering och riksdag snarast löser de lokala rovdjursproblemen. Det framgår av en skrivelse som skickats till regeringen, riksdagspartierna, Naturvårdsverket och länsstyrelserna.
JRF anser att Sveriges lokalt boende befolknings välbefinnande måste prioriteras framför 20 år gamla EU-direktiv. Utan lokal förankring har direktiv skapats till skydd för vilda djur, politiska kompromisser, stadsbors enbart känslomässigt grundade vildmarksromantik och forskarnas behov.
Vi finner ingen som helst logik i att de som inte drabbas av rovdjursproblemen skall ha makten att styra de politiska besluten kring viltförvaltningen av rovdjur.
Sverige är unikt i många avseenden och dagens rovdjurspolitik skapar inte mångfald, utan snarare enfald och utarmning över stora arealer.
Lokalbefolkningen blir offer
Trots allt har tillväxten av samtliga fem stora rovdjursarter ännu inte visat några praktiska inavelsdefekter. Med försiktighetsprincipen som ledstjärna hänvisar man istället till teorier och spekulationer, som gör lokalt boende till offer på rovdjurspolitikens altare.
Sverige är troligen världsledande vad gäller kontroll och förvaltning av våra viltstammar. Trots detta kan man inte säga sig ha kontroll på rovdjurens numerär.
Sannolikt har vi världens tätaste björnstam, en lodjursstam som lokalt tillhör världens tätaste, en inavlad sameuropeisk vargstam som ökar explosionsartat och lever i utkanten av sitt naturliga utbredningsområde samt järv- och kungsörnsstammar som ökar starkt.
En stor del av dessa fem stora rovdjur är i huvudsak stationära inom ett begränsat område av landet.
Oacceptabel börda
Detta innebär att en minoritet av befolkningen som lever och verkar på glesbygden, framför allt i mellersta Sverige, får bära en oacceptabel börda på grund av det totala rovdjurstrycket.
JRF finner att enda möjligheten till en acceptabel och fungerande rovdjurspolitik är att bygga politiken på regionala konsekvensanalyser som underlag till beslut. De som lever och verkar lokalt inom rovdjursområdena ska äga huvuddelen av beslutsmakten.
Den vildmark man ofta hänvisar till som möjliga rovdjursrevir existerar inte i verkligheten. Var än rovdjuren etablerar sig kommer människor att påverkas. Detta förstärks eftersom en stor del av arealen utgörs av renbetesområden, som undantas från vissa rovdjur på grund av renskötsel.
JRF hävdar alltså bestämt att de nationella målen skall utgöra summan av de regionala målen.
Skulle summan av dessa regionala mål innebära att någon av de fem arterna stora rovdjur inte uppnår gynnsam bevarandestatus måste detta accepteras.
För oss är det den lokala befolkningens situation som måste prioriteras!
Solveig Larsson, förbundsordförande
Ulf Kallin, riksviltvårdskonsulent
