Vi skulle behöva ha en folkomröstning om dagens rovdjurspolitik. Det bör i första hand handla om vargens framfart, som med hög hastighet håller på att ödelägga landsbygden. En sådan folkomröstning skall givetvis endast vara öppen för folket som bor ”i smeten” eller sysslar med djurhållning. Jämför när huvudstaden röstade om trängselskatt 2006.
Jag har med stor säkerhet att folk vägrar ge upp sitt boende på landsbygden trots att mångas tillvaro helt eller delvis raseras. Det har till och med gått så långt att priser på fastigheter påverkas på grund av rovdjuren.
Rovdjursförvaltningen idag är helt unik när det gäller vad de drabbade tvingas acceptera.
Vid nedläggning av ett företag görs allt för att lindra effekten av skadeverkningarna, men det gäller inte återverkningarna av vad rovdjur ställer till.
Jag vill på fullt allvar påstå att folk på vissa orter är så illa behandlade att det måste klassas som straffbart. Men vart tog löftena om stödåtgärder vägen, eller är det skillnad på folk och folk?
Slösas pengar på ”information”
Helt klart förekommer en segregation, där det slösas pengar på att söka tvinga landsbygdens att börja vänja sig och gilla läget. Årligen spenderas cirka fem miljoner kronor på ”informationsverksamhet” för att få folk att acceptera rovdjur.
Katastrofer inom och utom landet initierar omgående stora insatser för att om möjligt så snart som möjligt återställa balansen till tidigare status, men icke i vargfrågan.
Årligen satsas cirka 155 miljoner kronor för att hålla liv i rovdjurspolitiken och härbärgera rovdjur som är orsaken till traumat.
Mobbning av rovdjursdrabbade
Samernas rätt till dräglig rovdjurssituation blev snabbt antagen. Men övriga tamdjursägare då? Detta som sker idag är ingenting annat än ren och skär mobbning av rovdjursdrabbade.
Om jag inte missminner mig är mobbning straffbelagt i skolor och på arbetsplatser. Ändå har de ansvariga för rovdjurspolitiken fräckheten att basunera ut att folk bara skall lära sig att acceptera det som sker. Vem har gett dem mandat till detta? Inte den rovdjursdrabbade delen av folket.
När det sedan blir en tilldelning för jakt på lodjur är det en kvot som vissa områden fyller på några timmar.
Det går inte heller att vänta längre på utredningar om hur det blir med förvaltningsjakt på varg.
Men dagens tämligen säkra siffra på att det finns 400 säkra vargar nu, kommer det att år 2010 vara ytterligare minst hundratalet till. Det går fort nu i reproduktionen.
