Morkulljakten och Jägareförbundet

I en i övrigt intressant artikel i Svensk Jakt nr 12, 2008 rubricerad ”Två år efter valet” om hur regeringen har uppfyllt vallöftena till jägarna vid mandattidens ”halvtid”, sägs om den ännu inte återinförda sommarjakten på morkulla:
 
”Ännu ingen morkulljakt. Före valet kunde både moderaterna, centern och kristdemokraterna tänka sig att återinföra sommarjakten på sträckande morkullhanar. Någon sådan har det inte blivit. Hela frågan verkar att ha tappat fart och sommarjakten finns, trots årsmötesbeslut, inte ens med i Jägareförbundets nya förslag om ändrade jakttider. Att det inte gör det motiveras med att vårjakten på morkulla i Ungern och Österrike för närvarande granskas av EU och att resultatet blir avgörande för Jägareförbundets agerande.”
 
Vad är detta, om inte ännu ett exempel på Jägareförbundets märkliga sätt att företräda sina medlemmars intressen?
Varför skall jägarnas största ”intresseförening” i Sverige sitta tyst och ”strategiskt” avvakta vad EU säger, innan man kan tänka sig, att till de svenska politikerna med kraft och kunskap framföra kravet om en återinförd sommarjakt på sträckande morkullshanar?
Det är en traditionell svensk jakt, vars påverkan på stammen helt saknar betydelse. Det är något som visades klart i Jonas Lemmels fina undersökning, bekostad av Jägareförbundets medlemmar. Förbundet torde därmed ha ett betydligt bättre faktaunderlag i frågan, än någonsin politikerna eller deras byråkrater i EU.
Förbundet missade ju helt bevakningen av frågan när Margareta Winberg ursprungligen lurade oss på sommarjakten.
Varför denna fortsatta rädsla eller tvekan att agera gentemot de för frågan i Sverige faktiskt ansvariga politikerna?