Lågt räknat kostade rovdjuren drygt 200 miljoner kronor bara under förra året. Det konstaterar Bengt-Anders Johansson, moderaternas jaktpolitiska talesperson, i en debattartikel. Men kostnaderna är inte det viktigaste, anser han.
”Det intressanta är att Alliansens rovdjurspolitik vilar på en stabil grund av fakta, inventeringar och forskning”, skriver Bengt-Anders Johansson
Årets vargjakt är nästan avslutad och jag kan konstatera att den förflutit väl vilket var fallet även ifjol. Självklart har inte debatten uteblivit. Dessvärre är det huvudsakligen de som står för ytterligheterna som är med i medierna. Vi som tar ansvar för en balanserad rovdjurspolitik är inte medialt lika intressanta.
Själv var jag med i Värmlandsskogarna den andra jakt dagen i år. Där kunde jag tillsammans med två kollegor och länsstyrelsens rovdjursansvarige följa jakten från länsstyrelsens kommunikationsbil. Dessutom kunde vi träffa ett jaktlag och delvis följa deras arbete.
Jag som viltvårdsansvarig för Moderaterna får ofta synpunkter på rovdjurspolitiken från både bevarandesidan och förvaltningssidan och inte minst om kostnaderna.
Bad utredningstjänsten räkna
Riksdagens utredningstjänst har på mitt uppdrag tittat lite närmare på kostnaderna för den svenska rovdjurspolitiken. Vi talar då om de fem stora (björn, varg, lo, järv och kungsörn) men jag anser att även sälen ska räknas dit.
På grund av en splittrad finansieringsbild och många aktörer med en inte helt tydlig kostnadsredovisning kunde jag inte få redovisningen per djurslag. Inte heller har det varit möjligt att få en totalsumma som är kvalitetssäkrad.
Siffrorna nedan avser 2010 där inget annat anges. Noteras skall att allt inte är skattemedel, inte oväsentliga delar kommer bland annat från Viltvårdsfonden, som får in sina pengar från jaktkort som varje jägare måste lösa årligen.
Överraskad av beloppet
Ersättningar för rovdjursförekomsten till olika näringar är cirka 105 miljoner, varav 60 miljoner går till rennäringen och 46 miljoner till övrigt. I övrigt ingår ersättningar för sälskador med 25 miljoner. Det höga beloppet överraskade mig verkligen.
Inventeringskostnaden uppgår till 26 miljoner. Den totala forskningen till mellan 15 och 20 miljoner.
Statens veterinärmedicinska anstalt får 1,8 miljoner för arbetet med de stora rovdjuren. Administrationen hos Naturvårdsverket, Viltskadecenter och länsstyrelserna (som inte ersätts av Naturvårdsverket) kan beräknas till 13 miljoner.
Informationsverksamhet och kompetenshöjning budgeteras till 16 miljoner.
10 miljoner får Rovdjursforum för DNA-analyser och för vargstammens utveckling anslås 10 miljoner För stängsel finns avsatt 20 miljoner.
Totalsumma på över 200 miljoner
Gör jag en låg överslagsberäkning (vilket kan vara vågat) hamnar jag på en totalsumma på över 200 miljoner för 2010. Denna summa kan jämföras med den som rovdjursutredningen beräknade 2007 till 155 miljoner.
Notera att dolda kostnader i form av förlust av jaktarrenden, viltkött, merarbete med stängsel och boskap inte finns med.
Jag vågar påstå att inget annat land har bättre kontroll på sina rovdjursstammar än Sverige och då inte minst på vår vargstam, där vi har tillgång till ofta DNA-säkrade släktträd. Det intressanta är dock inte de exakta kostnaderna utan att Alliansens rovdjurspolitik vilar på en stabil grund av fakta, inventeringar och forskning.
Bengt-Anders Johansson (M), riksdagsledamot och vice ordförande i miljö- och jordbruksutskottet
