Vi är kvinnor och jägare, en bosatt i norra länet och en i södra delen av Örebro län. Vi tillhör olika jägarorganisationer men har en sak gemensamt. Jakten är en stor passion och en livsstil för oss båda. Vi ser det som helt naturligt att vi likväl som vi tar tillvara på och brukar våra skog, åkermarker, plockar bär och svamp även tar tillvara på och förvaltar vårt vilt på ett sunt och riktigt sätt.
När regeringen i augusti gick ut med att licensjakten på varg skulle stoppas och att taket på 210 vargar skulle slopas kändes det som ett stort svek mot oss jägare – ja, mot hela landsbygden. Självklart måste vargen förvaltas genom jakt precis som övrigt vilt om man överhuvudtaget ska få någon slags acceptans för det här hos oss som bor på landsbygden.
Effekten av det här har ju istället blivit att allt fler inte vill ha någon varg alls och förtroendet för rovdjurspolitiken har sjunkit i botten helt och hållet och det känns som vi är på väg mot ett fullständigt haveri.
”Överproduktion” av rovdjur
Det samlade rovdjurstrycket har blivit alldeles för stort.
Vi har redan nu en ”överproduktion” av rovdjur här i länet vilket i sin tur omöjliggör en viltförvaltning värd namnet. Det gagnar definitivt inte något vilt på sikt – inte rovdjuren heller.
Vi har björnar som drar sig längre och längre söderut i länet. I norra länet finns endast en liten spillra kvar av rådjursstammen och lodjuren har tvingats söderut, vilket då medfört att vi har en kraftig ökning av lodjur i södra länet. Det är dessutom en mycket knapp tilldelning på licensjakten, som inte alls står i proportion till det antal lodjur som finns.
Berörs av sju vargrevir
Och till sist vargarna, största problemet för oss. Vi har en alldeles för tät vargstam.
Vi har sju vargrevir. Några av reviren delar vi med andra län. Vi har en hel del vargar mellan reviren och vad det verkar några nya revir på gång.
Kan inte vara rimligt att vårt lilla län ska bära så många rovdjur, allt på bekostnad av annat vilt!
Vår svenska jaktkultur med ställande och drivande hundar måste bevaras och är dessutom ett måste för effektiv jakt.
Älgstammen på acceptabel nivå
Ska vi kunna uppfylla de krav som ställs på oss jägare från olika håll, till exempel när det gäller att hålla älgstammen på en acceptabel nivå för att minska skogsskador och få färre viltolyckor, måste vi kunna släppa våra hundar och jaga på ett effektivt sätt.
Dessutom är samarbetet med våra hundar, med injagning, träning, jakt, eftersök och avel, en mycket viktig och stor del av jakten för oss jägare.
Eftersök på trafikskadat vilt hotas som en följd av rovdjurspolitiken.
Bojkott av eftersök på trafiksdadat vilt
Redan nu vägrar många jägare släppa sina hundar efter trafikskadat vilt i vargområden, vilket naturligtvis innebär stort lidande för det vilt som drabbas. När det till exempel gäller en benskadad älg, eller en älg med krossad käke, måste man släppa en löshund på för att ha en chans att på ett snabbt, humant sätt avliva djuret.
Alternativet är betydligt värre – djuret går en lång plågsam död till mötes.
Det är frustrerande att vi jägare, som lever för det här och lägger ner enormt mycket tid och engagemang på att vårda viltet, ändå blir totalt överkörda när det gäller förvaltningen av våra rovdjur.
Landsbygden får ta olägenheterna
Det är lätt att sitta i en lägenhet i stan och tycka att vi ska ha en massa vargar i skogen. Men det är vi som lever och verkar på landsbygden som ensamma får bära olägenheterna som det här medför.
Det är ju helt absurt att vi ska behöva ha en så tät vargstam, tämligen isolerad, just här i Mellansverige. Vargstammen styrs på alla möjliga konstlade vis med flyttning av vargar hit och dit, vilket kostar samhället enorma pengar. Det resulterar också i ett stort lidande för många av oss som bor på landsbygden.
Sätt tryck på regeringen!
Vi vädjar nu till politiker i Örebro län att göra något innan det gått helt överstyr. Sätt tryck uppåt –på regeringen.
Var tog löftet om regional rovdjursförvaltning vägen?
Vi är ju betrodda att förvalta älg med regional förvaltning, men rovdjuren ska förvaltas centralt. Det är en omöjlig uppgift för markägare och jägare att få ihop denna matematik.
Bevara livskvaliteten för oss som bor på landsbygden och låt oss få tillbaka en sund och vettig viltförvaltning.
Anki Bergqvist (Jägareförbundet)
Anki Pettersson (Jägarnas Riksförbund)
