Så gick det till när vargar dödade Kenton Carnegie

Man var väl medveten om att det fanns orädda vargar, som brukade frekventera en soptipp i lägrets närhet. Några dagar tidigare hade två av vargarna varit mycket närgångna och vid det tillfället fotograferats.
Finska experter som granskat bilderna var förfärade över vargarnas beteende, totalt orädda. Ett angrepp kunde ha skett redan då, men eftersom det var två människor som uppträdde orädda hände inget. Vargexperten Mark McNay delade de finska forskarnas åsikt.
Trots vetskapen om dessa vargar bestämde sig Kenton Carnegie att gå för en promenad klockan 15.30. Ingen av hans medarbetare reagerade. Han räknade med att vara tillbaka till middagen 17:00.

Medarbetarna hittade kroppen
Då han fortfarande inte kommit hem när klockan närmade sig 19 på kvällen började hans medarbetare att söka honom och fann honom död cirka en kilometer söder om lägret.
Ett antal varg- och björnexperter ansåg att en björn dödat Kenton Carnegie, men uteslöt inte vargar eftersom de fanns på plats när man fann Kenton Carnegie.
Den 18 januari 2007 bad Kenton Carnegies föräldrar Mark McNay att göra en oberoende studie av tillgängligt material och vittnesmål.
Mark McNay är en mycket välkänd biolog, som noggrant studerat de fall där vargar tidigare angripit människor i Nordamerika.

Övertygade juryn
Detta är vad han fann, vilket övertygade juryn om orsaken till Kenton Carnegies död:
Snö täckte marken sedan mitten av oktober, vilket pekade på att eventuella björnar borde ha gått i ide. Den enda mat som fanns tillgänglig var soptippen. Några björnspår hade inte setts, vare sig före eller efter attacken. Den enda björn som setts i området sköts på sensommaren 2005.
Dagarna före attacken snöade det, så det fanns ett fyra centimeter lager av nysnö ovanpå den gamla snön.
När man fann Kenton Carnegies kropp återvände man till lägret och larmade myndigheterna. På plats när man på nytt gick ut två timmar senare var Al Noey från Kanadas ridande polis och Rosalie Tsannie-Burseth, Wollaston Lake Coroner.
Kroppen hade nu flyttats ett antal meter.

Stor del av kroppen uppäten
Större delen av kroppen mellan knän och bröstkorgen hade försvunnit. Närmaste tiden togs 76 bilder.
De personer som undersökte området efter attacken var alla vana att spåra vilt. Ett vitt område runt fyndplatsen undersöktes utan att något spår av björn kunde upptäckas.
Av spåren kunde man se att en varg hade följt Kenton Carnegie. Ytterligare en varg hade närmat sig honom från ett annat håll. Det är normal strategi när vargar närmar sig ett potentiellt byte.
Spåren av Carnegie visade att han först hade ramlat. Troligen var det vid första attacken.

Sprang kraftigt blödande
Spåren visade nu att han hade börjat springa. Efter ett tag kunde man se att han stannat. Han blödde nu kraftigt. Också typiskt för attack av varg.
Efter första attacken väntar vargen till dess bytet försvagas av blodförlusten. En björn bibehåller kontakten och betvingar bytet med sin styrka.
Inget av fotografierna visade ett tydligt björnspår. På grund av vatten på isen hade några av spåren blivit stora men ingenting i spåren var typiska för björn. Spårlängd och det sätt som de var placerade i förhållande till varandra var däremot typiska för varg.
Två vargar som sköts kort därefter hade rester av tyg och mänskligt hår i tarminnehållet.
Såren och det sätt på vilket Kenton Carnegie hade förtärts pekade också på vargar snarare än björn.
Med Mark McNays dokumentation finns ett antal fotografier som visar på resultatet av predation av björn. Bilden blir i allmänhet helt olika.

Försökte skylla på björn
Efter att ha granskats Mark McNays dokumentation var juryn övertygad om det var vargar som dödat och förtärt Kenton Carnegie.
Det enda man kan undra över är varför ett antal vargexperter med Dr. Paul Paquet i spetsen försökte hävda att det var en björn som var den skyldige. Förklaringen är naturligtvis att man till varje pris ville bibehålla: ”Ingen i Nordamerika har i modern tid blivit dödad av en vild, frisk varg.”
Mark McNays rapport finns tillgänglig för experter och reportrar. På grund av hänsyn till anhöriga till offren för björn- och vargattackerna vill jag inte sprida bilderna av kroppen, även om de finns bland de öppna dokumenten efter rättegången.