Debatt:
Så kan GPS användas vid jaktprov
Det har kommit en debatt om GPS vara eller icke vara under jaktprov. Det är inget nytt. Samma debatt gällde radiopejlar för några år sedan.
Många menar att det vore till nackdel för jakthundsaveln att använda GPS vid jaktprov. Visst finns det saker som talar för det. Samtidigt vore det nog oklokt att förneka utvecklingen. För femtio år sedan såg man till exempel med skepsis på kikarsikten. Man menade att viltet var helt chanslöst och att utrotning skulle ske.
Pejlar av traditionellt slag (radio) såväl som GPS kan av många upplevas som en trygghet.
Hundens återkomst, hörbarhet i skallet, med mera, blir ju inte sämre för att man har noga koll på jycken. En olycka kan ju vara framme, och då är det bra att veta var hunden är.
Min tanke om en lösning som alla kunde vara nöjda med är följande: På ett jaktprov är det i allmänhet tre personer närvarande. Hundägaren, domaren och en vägvisare. Hundägaren får helt enkelt lämna över pejlen/GPS:en till domaren, och återfår den vid provets slut.
Då kan man bedöma hunden utan tekniska hjälpmedel, samtidigt som man har chansen att kolla, om det skulle inträffa något extraordinärt.
Kommentarer
|
