Siffror om illegal vargjakt väcker frågor

Calle Seleborg skriver att vargforskaren Olof Liberg gjort ett gediget arbete om den illegala jakten. ”För att på allvar skjuta hål på det, krävs att siffrorna och metoderna granskas ordentligt”, skriver Seleborg.
Libergs utspel om illegal jakt är konstigt.
En undersökning av Marianne Linder Olsen från 2003 ”Causes of mortality of the Scandinavian Grey Wolves 1977-2003” (Scandulvs webbsida) visar att av de 84 vargar (18 med sändare) som hittats döda mellan 1977-2003 var dödsorsaken som följer:
26,2 procent trafikdödade (12 bil, 10 tåg).
21,4 procent legal jakt (varav nio i Hedmark, Norge.)
17,9 procent illegal jakt.
11,9 procent bönder som försvarar tamdjur.
11,9 procent sjukdom (varav sex vargar med skabb).
3,6 procent ihjälsparkade av älg.
3,6 procent vet ej.
2,3 procent drunknat.
1,2 procent dog vid forskares nedsövning.
Olof Liberg påstår att 20-25 vargar varje år dödas illegalt, vilket motsvarar 15 procent av hela stammen. Även om man i Olsens siffror slår ihop illegal jakt med bönders försvarande av tamdjur skulle det ändå bara utgöra 30 procent av de vargar som årligen dör. 70 procent dör av andra orsaker, till exempel i trafiken eller legal jakt.
20-25 vargar illegalt dödade varje år innebär att 60-75 vargar skulle dö varje år av en stam som i propagandan uppges vara cirka 150. Det innebär att nära hälften av vargstammen dör varje år. Det kan inte vara riktigt. Stämmer Libergs siffror om den illegala jakten ljuger man så att öronen skrumpnar med hur många vargar den skandinaviska vargstammen har.