”Skamligt, Johan Månsson!”

Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att det skulle bli ett sådant rabalder om loangreppet på min hund Hejli.
Att Johan Månsson från länsstyrelsen går ut i radion och säger att det var räv eller grävling som hade angripit är skamligt. Månsson försöker misstänkliggöra jägare och andra. Det är inget nytt.
Att en grävling skulle bukta så framför en drivande hund vore unikt. Då brukar det bli ståndskall nästan direkt. Och att en räv ska stanna och ta strid med en drever har mig veterligen aldrig hänt. Och så fort som en räv kan inte en drever springa.
När en hund som gör sin tredje jaktsäsong blir så rädd att den tömmer analsäckarna bevisar att det hänt något mycket dramatiskt. Jag har haft drevrar i 23 år och aldrig hört talas om att någon drever blivit så rädd.
Det var ett helt överrumplande anfall. Ett helt normalt drevskall övergick till ångestskrik i samma sekund. Samtidigt skriker jag så mycket jag kan och springer rakt mot hunden.
Länsstyrelsens besiktningsman Per Blomkvist kom och inspekterade hunden dagen efter, men kunde inte konstatera något säkert.
Det gick inte ens en timme från det han hade åkt från platsen innan det sades på radion att det rörde sig om en grävling eller räv. Han bestämde sig väl att det var så när han satt i bilen.
Vi hade tittat på ett stickmärke på hundens rygg som var ett märke efter en klo. När han hade åkt hittade min dotter ytterligare ett och nästa dag ett till.
Det är nio centimeter mellan de två yttre sticken. Så Per Blomkvists kompetens imponerar inte.
Men vill länsstyrelsen att det ska vara en grävling får det väl vara det. Jag är inte ute efter någon ersättning. Det jag vill ha är en balanserad lodjursstam så att även småviltet har en chans att berika markerna.