När jag sitter och tittar på alla hjälpmedel det finns som är avsedda för jakt blir jag lätt orolig. Var har den riktiga jakten tagit vägen? Givetvis skall man inte generalisera hela jägarkåren men det finns ändå ett stort antal som förespråkar och använder mer och mer elektronik i våra skogar.
Åtelkameror, åtelklockor, hund-GPS med mera. Problemet är inte prylarna i säg utan hur de används. Ta till exempel Astro (hund-GSP), ett lysande hjälpmedel trots den relativt korta räckvidden. Ett säkert sätt att hålla koll på hunden, men kan även utnyttjas fel anser jag. Efter ett flertal släpp så ser man ganska snart om det finns platser hunden alltid driver på och därmed ställer man sig där.
Personligen tycker jag att det inte är jakt och det kan få förödande konsekvenser.
Åtelkameror ökar explosionsartat
Att åtelkamerorna har ökat explosionsartat i skogen har väl inte undgått någon. Ett enkelt och smidigt sätt att se om det finns vilt på marken, men vart tog upplevelsen vägen? Jakten är väl mer än skjuta? Spåra själv, lära känna sin mark, helt enkelt vistas ute själv för att se hur viltet rör sig, vart viltstigarna går, leta efter eventuella skador med mera. Det handlar om att få tillbaka helhetsupplevelsen vid jakt. Inte bara gå och kolla om det finns bilder på minneskortet.
Pip i mobilen – sedan grisjakt
Det finns redan idag åtelkameror som skickar sms/e-post vid aktivitet så det betyder egentligen att man kan sitta hemma i värmen och väntat på pipet i mobilen så man kan gå ut och eventuellt skjuta en gris. Är det jakt? Vad blir nästa steg? Övervakningskameror på jakttornen, så man kan se vart man skall åka och sätta sig, om det är lönt? Vänta, det finns redan på marknaden, trådlösa kameror.
Själv packar jag min ryggsäck för att ge mig ut i skog och mark för att få helheten, men det är lilla jag.
Det kan ju komma en gris eller två även utan att det finns åtelkamera vid tornet.
