Laxå kommun har avslagit en familjs ansökan att få skolskjuts från dörr till dörr på grund av rädsla för orädda vargar som ibland går in på hustomten. Kommunen har rådfrågat bland annat Grimsö viltforskningsstation, som hävdar att vargar inte angriper människor. Grimsös ställningstagande är det gängse från svenska myndigheter och sakkunniga men inte desto mindre en grov lögn.
Sommaren 1881 förklarade Finlands kejserliga senat krig mot vargen efter en serie dödliga angrepp på barn i Åbotrakten.
Åbovargarnas 22:a och sista offer var den fem-årige Karl Oskar Grönroos, som togs av vargen den 7 november 1881 i Asikais by.
Sju barn hade blivit vargens offer i Tammerforstrakten den 30 maj-25 december 1877 och 13 barn på Karelska näset den 6 maj 1847-22 augusti 1848.
Historikern, fil.dr. Antti Lappalainen utgav nyligen boken Suden jäljet, Vargens spår, i vilken han redogör för sina undersökningar om vargangrepp på människor i finska kyrkoböcker, samtida tidningar etc.
Mellan 1802 och 1881 dödades 78 barn och 61 fullvuxna av varg i Finland, de flesta vid predationsangrepp.
Barnen togs ofta på gårdsplanen, på trappan och i ett par fall inne i farstun.
Den framstående ryska vargkännaren Michail Pavlov berättar i sin bok Volk, Vargen, 1985 om 26 dödliga vargangrepp i Kirovdistriktet 1944-1953, där han var verksam vid den tiden.
Se referat på svenska:
www.locomail.com/vargen
Både Lappalainen och Pavlov ser ett uppenbart samband mellan bristande vargjakt, oskygghet och människoätande.
De flesta vargar anfaler inte människor men ibland – ingen vet när – gör de det och då blir de snabbt mycket skickliga.
En serie tragedier följer tills människoätarna har dödats.
Vargens farlighet för människan är allmänt känd i Finland, bland alla utom vargkramarna. Flera kommuner ordnar skolskjutsar dörr till dörr.
De finska vargkramarna har allt svårare att torgföra lögnen att vargen är ofarlig och krystar fram allt mer långsökta bortförklaringar till dess människoätande.
Åbo univeritets konservator, Ari Karhilahti, förklarade i dagstidningen Turun Sanomat den 27 oktober:
”Om en varg har anfallit ett barn kan orsaken till exempel vara att ett barn var en så stor skam för en ogift mor att hon förde det till skogs. Det var lätt att kvittera saken med att vargen åt det.”
Medelåldern på barn som togs av varg under 1800-talet var 5,9 år. De flesta attackerades nära hemmet. Kvarlevor av de flesta kunde begravas och varje offers faders namn är angivet i kyrkoböckerna.
Ju mer jag forskar i ämnet, desto kusligare känns det ljugande som även ansvariga myndigheter och forskningsinstitutioner har satt i system. Lika kusligt är det människoförakt de därvid ådagalägger.
