Jag höll på att köra i diket på min väg över dalaskogarna. Reaktionen kom sig av radion, som sände ut Sveaskogs Jimmy Petterssons utspel om älgskötsel.
Sveaskog ska, genom att skapa bra förutsättningar för viltet, försöka höja älgstammen med ett djur per 1 000 hektar i vinterstam, utan att betesskadorna ökar.
Så befriande!
Sådan kontrast till i stort sett samtliga andra bolag som hittills presenterat en enda lösning på ”älgplågan”.
De andra bolagen vill bara skjuta mer älg. Man ska skjuta små älgar och man ska skjuta stora. Man ska sänka vinterstammar och skjuta särskilt mycket på korna. En veritabel krigshets mot älgarna har pågått i 30 år.
Ja, ja. Vinterstammen var för stor då – omkring 1980.
Fast därefter har vi som följt debatten märkt hur skogsbruket liksom körde fast i sitt förhållningssätt.
Det är ungefär som gamla militärer, som inte fattar att ryssen inte är ”lede fi” längre och vägrar lämna ifrån sig sina tjänstevapen från stenåldern.
Istället har skogsbruket fabricerat nya argument – inte i takt med nya rön, utan i takt med att gamla teser kommit på skam.
Argumenten för att skjuta mer älg krystas fram på löpande band. Miljarderna som skogsbruket förlorar blir bara fler. Och skogsstyrelsen har hittills, sannolikt i brist på annan meningsfull aktivitet, hängivet undsatt storskogsbruket (ursäkta generaliseringen Sveaskog) i älgutrotningskampanjen. Nu har de emellertid barkborrar att jaga och röjningsberg att bestiga, så kan hända slipper vi den klagosången ett tag framöver. Då kan tänkande människor som Jimmy Pettersson göra sin grej.
För tanken är nämligen lika enkel som elegant. Efter alla avskjutningsmål, inventeringsdiskussioner och beräkningsproblem är Sveaskogs mål så gott som något och synnerligen realistiskt.
Kan det vara möjligt att med vissa enkla metoder höja älgstammen med en enda älg i vinterstam, utan effekt på betesskadorna?
Det vore fel av mig att gå in på vad jag anser i den frågan. Nu ska vi låta Sveaskog göra – ja, just det – sin grej.
Men i ett avseende har man redan kommit fram till något helt nytt, nämligen ett förändrat synsätt på älgen som resurs och nationalsymbol.
Därför är det lite förvånande att just den saken – att se älgen som en resurs som man faktiskt kan tjäna pengar på – kritiseras från jägarhåll. Det sker nämligen lite nu och då, senast i ett debattinlägg i Jakt & Jägares webbupplaga.
Om man som jägare tror att jakten ska vara gratis är man rätt illa ute i debatten. Och jag vill nog påstå att det många gånger lyser igenom ren dumsnålhet och naivitet när jägare talar om sina rättigheter att jaga på annans mark.
En del tycker att jakten ska kosta vad man får ut i form av kött – som om det hela ska vara någon sorts nollsummeekvation. Mycket naivt!
Var i samhället resonerar man så om en fritidssysselsättning?
Och vilken markägare vill bedriva viltvård på de premisserna?
Att skogsbolagen ska inse älgens ekonomiska värde är ju något vi verkligen väntat på. Det är nämligen en väsentlig skillnad att ha älgutrotning som strategi, istället för jakt som affärsidé.
Eller, som Sveaskog hävdar på sin hemsida:
”Sveaskog har en ambition att bedriva en aktiv viltförvaltning där viltet, inklusive vår nationalsymbol älgen, ses som en synnerligen värdefull resurs.”
Det kan inte bli mycket tydligare än så. Det kunde lika gärna vara ett utdrag ur en jaktorganisations stadgar. Jämför med en annan av landets största skogsägare, Bergvik Skog, som skriver:
”Värdet av viltet som rör sig på Bergviks marker utgör en del av det totala markvärdet. Men viltet kan även förorsaka skador om det inte råder balans mellan antal djur och foderutbud. Avvägning mellan jaktintresset och skogsbruksintresset är därför en viktig uppgift för Bergvik.”
Det har vi hört förr, eller hur? Och vad tror du den formuleringen betyder i praktiken när jaktlagen får sina direktiv?
Att hävda att markägarna ska hålla med stora viltstammar och sedan inte ta betalt för jakten är helt enkelt inte trovärdigt. Det är lika absurt som att hävda att skogsbruket står och faller med älgbetningen.
Dessutom ska man inte förneka problemen med älg. Problemen både med älgbetningen och älgolyckor i trafiken är väldokumenterade.
Däremot är inte lösningen att skjuta besinningslöst. Och skogen är inte det enda intresset som ska styra älgstammen. Problematiken är komplex och inga svar är givna.
Här kommer Sveaskogs försöksverksamhet och – framför allt – nyanserade attityd sannolikt att bidra till en bättre älgskötsel och bättre jakt.
Jag rekommenderar ett besök på Sveaskogs hemsida:
www.sveaskog.se
