Här har ni det utstuderade erbjudandet, som det är hårt om din värste ovän ens skulle ha mage att ge dig: ”Gå med på utplantering av vargvalpar, så att de isolerade vargarna i Mellansverige uppnår gynnsam bevarandestatus.”
Det behövs inte mycket analysförmåga för att begripa vad samhället egentligen säger: ”Säg ja till djurparksvalpar, så hjälper du till att permanenta den absurda vargodlingen söder om renskötselområdet.”
Det går att ana desperation hos Naturvårdsverkets tjänstemän, när de nu insett att markägare och jakträttsinnehavare faktiskt kan stoppa utsättningen av djurparksvalpar. Helene Lindahl Vik vädjar om förståelse. I sann Salsjöbadsanda förväntas berörda säga ja och inte välta det heliga projektet.
Vad har dessa markägare och jaktinnehavare att vinna på det? Ingenting. Absolut ingenting. Dessa av människohand uppfödda vargvalpar kommer nämligen att placeras i befintliga vargrevir.
Hunden hamnar i en sopsäck
Där är löshundsjakten redan utraderad för dem som inte vill riskera att komma hem efter jaktdagen med delar av hunden i en sopsäck. Där avstår allt fler trafikeftersök med löshund och tvingas med vånda föreställa sig hur vilda djur haltar vidare i terrängen.
Där kommer det att bli mycket svårt att förvalta viltstammarna den dagen inga löshundar längre används.
Samma landsbygdsboende jägare har inte sällan exempelvis en fårskock som bidrar till familjens försörjning. Han får tungt att fortsätta när samhället plötsligt avkräver honom enorma doser gratisarbete för att hålla sly och gräs borta från den understa tråden i elstängslet runt hagen.
Fastighetsvärdet sjunker
Marknadsvärdet på fastigheten sjunker och bland Svenska Rovdjursföreningens anhängare ylar en hop som kallar denne landsbygdsboende för lat, egoistisk och inskränkt.
Den som till på köpet söker skyddsjakt på skadegörande vargrevir får, förutom avslag, räkna med att bli uthängd på nätet med namn och adress och hotad av en odemokratisk pöbelhop.
Högst upp i toppen bland opinionsbildarna finns exempelvis tidningen Expressens ledarskribenter. Häromdagen fastslog någon framstående redaktör där att varghatarna inte får vinna. Denne bildade person tror alltså på fullt allvar att den som framhåller problemen med att leva med ett stort och potent rovdjur som vargen hyser hatkänslor mot den enskilda djurarten.
Expressens proffstyckare kan kanske pilla lite djupare i naveln och fråga om det kan finnas något fog för de starka känslor som vargen väcker.
Går inte att släppa ut katten
Inte ens en katt eller gårdshund går längre att inneha i vargrevir under sådana förhållanden som ansetts normala i modern tid. Det blir sällskapsdjur som tvingas till samma liv som många hundar och katter i våra storstäder.
Kort sagt: En lång rad av fördelarna, det som ger livskvalitet på landet, raderas ut.
Det är exakt det Naturvårdsverket vädjar om förståelse för. Vad säger man? ”Snälla, strunta i dina bekymmer, säg ja bara.”
Den spillra till argument Naturvårdsverket kan krysta ur sig är att vargstammen kanske kan hållas på en lägre nivå om vargarna hålls genetiskt friska på konstlad väg. Att du redan drabbats fullt ut av vargen, det hör liksom inte hit.
Tjänstemän med civilkurage?
Den politiskt korrekte ska inte skälla på enskilda tjänstemän. Men faktum är att de tjänstemän, som inte bara pekat på att de gjort sitt jobb, utan protesterat mot dålig politik, faktiskt uppfattats som hjältar när de tagit plats i historieböckerna. Det finns gott om utrymme för lite civilkurage bland de avlönade i den svenska vargcirkusen.
Att ha varit med och skapat en konstgjord vargstam, som aldrig kommer att överleva på egen hand, utan inplanteringar, kommer knappast att ge någon hjältestatus, i alla fall inte bland dem som ska bära bördan.
Den svenska regeringen har gett upp helt. Ärendet styrs långt utanför vårt lands gränser. Det närmaste regional förvaltning vi kommer i vargfrågan i dag är en enskild EU-tjänsteman i Stockholm, som känner sig som Fantomen när han förminskar bekymren att leva med varg.
Miljöminister som kasperdocka
Vi har en miljöminister som skulle kunna bytas ut mot en kasperdocka. Hon åker runt i landet och säger att hon förstår problemen. Men i nästa sekund skriver hon debattartiklar där hon förklarar att allt är på rätt väg. Prio ett är att hålla Sverige utanför domstol.
När jag är på mitt mest konspiratoriska humör undrar jag om inte regeringen Reinfeldt faktiskt bett EU att oja sig i vargfrågan. Kanske tror regeringen att den klarar sig lindrigare undan då.
Och nu vill alltså de exekutiva tjänstemännen återigen locka fram dig till bordet där du ska skriva på en överenskommelse. Du har blivit blåst på allt du lovades i förra uppgörelsen, men det ska du inte tänka på. Du kan visserligen inte få några löften om något tillbaka, men det ska du också bortse ifrån. Skriv på här bara.
LATHUND FÖR JA TILL VARGVALPAR:
Om du nu trots allt säger ja till vargvalpar på din mark, kan du behöva en liten lathund över de åsikter vargvännerna kräver att du skall ha:
• Du ska jaga vildsvin och älg precis allt vad det går. Men du får absolut inte känna någon glädje, än mindre posera som stolt och glad, när du jagar. Ty då kan du misstänkas vara en nöjesjägare. Går det inte att använda löshund, får du väl ringa ihop människor till ett folkdrev.
• Visserligen ska ett förbud mot hetsjakten med löshund utredas snarast, men klagar du så överdriver du riskerna med att jaga med hund bland vargar. Att den ryska vargen inte är utrotningshotad spelar ingen roll.
• Ifrågasätter du den statliga vargodlingen i landets mest tätbefolkade del ska du omedelbart ange alla andra arter du vill utrota.
• Ogillar du att ditt lokala företag stödjer vargodlingen får du absolut inte sluta att handla där. För då utövar du otillbörlig påtryckning och försöker påverka vilka djur som ska få finnas i naturen.
• Du ska veta att nästan alla tycker att just du ska leva med vargarna. Inte ens majoriteten av de som bor i städerna i ditt län tycker synd om dig. Du är bara en liten äcklig och inskränkt banjolirare med fula flanellskjortor och konstig inställning.
Fattar du det?
