Evy var beredd när räven smög fram

De följande nätterna försvann mycket av den utlagda åteln och hon fyllde på varje dag. En fredagskväll tyckte Evy att det var dags att börja vaka på räven.
– Det var månljus och lite dis. Klockan 22.45 kom en liten räv från ladugårdsväggen och sprang ut mot åteln. Precis när jag fått ut geväret i skjutgluggen försvann räven.
På lördagskvällen gick hon ut och vakade igen. Det var fullt månsken och ett par minusgrader.
Klockan 22.45, precis som kvällen före, kom en räv.

Räven stannade och lyssnade
– Denna gång kom den utifrån åkern. Räven verkade mycket försiktig och stannade flera gånger och lyssnade. Sakta kom han dock närmare åteln. Jag förberedde mig genom att försiktigt sticka ut geväret genom skjutgluggen och tittade i kikarsiktet. Jag hade fått låna makens drilling, förklarar Evy.
Hon såg att räven verkade vara stor.
– När han sakta närmat sig så pass mycket att avståndet verkade bra sköt jag ett skott. Räven dog på platsen.
Efter skottet gick Evy ut för att se resultatet. Det visade sig vara en enormt stor rävhane.
– Han vägde något över tio kilo och hade en väldigt vacker päls.
– Jag gick sedan in och väckte min man och tackade för att jag fick låna drillingen. Vi tittade på den stora räven, som var den första räv jag skjutit på vak. Räven är nu flådd och skinnet skickat till Tranås för beredning, berättar Evy.