Skådespel i brunsttider

I månadsskiftet oktober och november har dovhjortarna sin brunsttid. Jag är på väg till en av brunstplatserna där dovhjortarna har sparkat upp flera brunstgropar.
Området är ungefär 60 kvadratmeter stort. Hjortarna driver hindarna framför sig till platsen, när tiden är inne för parning.
Jag kryper ner i det låga diket med ett camoflagenät över mig. Vinden ligger rätt.
Om en halvtimme går solen upp. Det är nästan helt tyst. Det enda som hörs är några eklöv som prasslar för vinden.

Frän odör
I luften ligger det en frän odör av urin och spillning från brunstgroparna i området.
Framför mig finns det två dovhjortsväxlar, en på 25 meters avstånd och en på 75 meter.
Det ljusnar allt mer, jag väntar mig att snart få höra det första hjortbrölet.
Nu, där kommer det. Ett långt utdraget med tre lite kortare bröl. Det är en dovhjort som lockar.

Bröl på flera håll
Efter en stund hörs det hjortbröl från flera olika håll. Jag svarar med ett utdraget lockrop och några kortare.
Nu händer allt på en gång. En kapitalhjort passerar mig på nära håll följt av flera mindre dov-hjortar i rangordning. Till slut står det en spetshjort stilla framför mig. Jag lockar igen.
En stor dovhjort kommer ut i gläntan. I kikaren ser jag vit fradga kring mulen på honom. Han brölar i mot mig där jag ligger.
En hind kommer fram till höger om mig. Hjorten blir genast intresserad av hinden.
Hon springer undan, men dovhjorten är efter henne. De försvinner in i ett tätt buskage i ekskogen.
Hjortarnas bröl hörs fortfarande på flera olika ställen. Från den andra viltväxeln kommer det en kapitalhjort springande ut på brunstplatsen.
Han ger ifrån sig ett kraftigt bröl, sparkar med framklövern, brölar igen, lyssnar och går sakta in i det täta buskaget där den andra hjorten håller på att uppvakta hinden.

Mäter sina krafter
Efter en stund klapprar och knakar det när de båda hjortarna mäter sina krafter, horn mot horn. Den ena hjorten föser den andra framför sig ut mot gläntan där jag ligger.
Hjortarna ser jämbördiga ut. Det riktigt gnistrar i ögonen på dem. Fradgan stänker kring mulen på den ena hjorten.
Efter en lång stund är striden lika jämn. Den ena hjorten bänder ner den andres huvud mot marken och liksom låser fast hans skovelhorn.
Tio minuter senare verkar det som om striden snart är över. Den svagare hjorten får backa mer och mer. Han kan inte längre parera och motstå den andres styrka.

Kampen över
Som på en given signal är plötsligt kampen över. Förloraren kastar sig bakåt och försvinner. Segraren tar några kliv efter för att visa sin styrka. Han kommer snart att åter uppvakta hinden igen och föra de kraftigaste generna vidare i dovhjortsstammen.