I området norra Gästrikland och södra Hälsingland fanns förra året Ockelboreviret, Amungenreviret och tecken på en ny revirbildning norr om dessa. Under vargjakten sköts en tik i Ockelboreviret (som då hade sällskap med en revirmarkerande hanne), samt båda alfadjuren i Amungenreviret.
Efter jakten visade det sig att det tredje revirmarkerande paret drog sig söderut (i de nu lediga vargområdena) och etablerade Sjösvedenreviret – som kom att omfatta delar av de gamla reviren i Amungen och Ockelbo.
– Det hela blev mycket lyckat för många jägare, konstaterar Michael Larsson, som är regionalt jaktansvarig för Stora Enso och även vid ett flertal tillfällen lett vargjakterna.
Mindre risker och fler älgar
Resultatet blev nämligen att det som skulle bli tre revir, istället blev ett. Totalt berördes cirka 90 jaktlag av de tre reviren, men efter jakten fick mellan 40 och 50 av dessa jaktlag andrum genom att slippa jaga i vargrevir.
– Det har naturligtvis en jättestor effekt. För det första blev det ytterligare mer än 200 älgar att jaga för de här jaktlagen. För det andra minskade riskerna för hundarna betydligt.
– Att komma och säga att vargjakten inte betyder något är rent nonsens för de här jaktlagen, som för första gången på många år kunnat jaga någorlunda normalt, säger Michael Larsson, som anser att talet om bojkott är löjeväckande.
Stor kostnad för liten tilldelning
– Det känns som att de som gapar mest om bojkott är de minst berörda. I de här områdena hör jag inte alls de tongångarna, trots att vi redan haft jaktledarmöten där vi diskuterat vargjakt.
Däremot håller han med om att det – mot bakgrund av de små tilldelningarna – kan det vara tveksamt att kosta på plogning av vägar och organisera massor med folk, för att kanske få beskedet att jakten är över när man väl ska jaga.
Sikta på etableringar
Michael Larsson vill snarare diskutera hur man ska jaga varg. Även han bedömer nämligen att det knappast har någon större effekt att plocka någon ungvarg här och där. Då är det bättre att rikta in jakten på till exempel pågående etableringar.
– Det smartaste i nuläget vore att komma överens. Ett område där jakten skulle få effekt är till exempel vargetableringen öster om Ockelbo. Bryter man den nu så slipper jägarna ett stort problem nästa höst, säger Michael Larsson, som emellertid tillägger:
– Jag tror inte det blir så. Det planeras vargjakt på flera håll, till exempel i Korsåreviret, och många är angelägna om att få fälla vargar på sina egna områden.
Bojkott ett slag i luften
Även ordföranden i Ockelbo älgskötselområde, Thord Pettersson, tycker att en bojkott är meningslös – inte minst mot bakgrund av tilldelningen:
– Bojkotta jakt på tre vargar? Det leder ingenstans. Jag kan förstå om man anser att det inte är värt besväret med snöröjning och allt organisationsarbete. Men bojkott är bara ett slag i luften, säger Thord, som tillägger:
– Snarare borde nog myndigheterna fundera över vad vargpolitiken leder till i form av uppgivenhet och risk för illegal jakt.
En varg kan göra stor skillnad
Han har inte uppfattat att det pågår några bojkottsaktioner inom Ockelbo älgskötselområde. Han delar också Stora Ensos bedömning att man snarare borde diskutera hur jakten ska bedrivas.
– Visst skulle det vara lämpligt att skjuta den ensamma hanne som springer runt och jagar hundar där jag bor, men effekten skulle ändå bli marginell. Kan man istället utnyttja jakten och avbryta etableringen öster om Ockelbo så är det en skillnad mellan 0 och kanske 7 vargar nästa höst, konstaterar han.
– Självklart är alla jägare enormt motiverade att jaga i en sådan situation.