I går publicerades Naturvårdsverkets redovisning av de socioekonomiska konsekvenserna av en vargstam som har gynnsam bevarandestatus i Sverige. Det är en analys som Jägarnas Riksförbund (JRF) länge har efterfrågat. Det är viktigt att alla kostnader som är förenade med en vargstam i Sverige lyfts upp, anser JRF.
– Tyvärr har utredningen så stora luckor att de slutsatser som Naturvårdsverket drar blir helt missvisande, konstaterar Jens Gustafsson, biträdande riksviltvårdskonsulent hos Jägarnas Riksförbund.
– Naturvårdsverkets redovisning är bristfällig i så många delar att de summor som anges helt enkelt saknar relevans, tillägger han.
En lättvindig redovisning
Uträkningarna för vad ett vargrevir kostar för markägarna redovisas väldigt lättvindigt, tycker Jens Gustafsson.
– I uträkningen har till exempel älgarnas köttvärde inte räknats med, vilket är en betydande summa för ett vargrevir som tar cirka 120 älgar per år. Vidare anger samma uträkning att arrendepriserna för jaktmarker i vargrevir varierar mellan 15 och 25kr per hektar. Det är något som inte är i närheten av sanningen i de områden som pekats ut som önskade spridningsområden, kommenterar Jens Gustafsson.
Till exempel i Södermanland är genomsnittsarrendet sannolikt närmare tio gånger så högt.
– I takt med att vargarna sprider sig, vilket också är riksdagens önskemål, kan vi alltså se kostnader som ökar lavinartat bara på förlorade intäkter för jaktarrende, förklarar Jens Gustafsson.
Missvisande siffror
Det blir även fel att hänvisa till en utredning från SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, anser han.
– Förutom att siffrorna är missvisande, och används på fel sätt, väljer Naturvårdsverket att hänvisa till den nyligen avslutade utredningen av SLU som fastslog att arrendeprisernas utveckling skiljer sig över landet, även inom vargrevir. Det är naturligtvis en klen tröst för den markägare som drabbas av sänkta inkomster, fortsätter Jens Gustafsson.
Inga hänsyn till samhällsekonomiska aspekter
Redovisningen har dessutom inte tagit hänsyn till flera samhällsekonomiska aspekter av att ha en vargstam, trots att flera remissinstanser påpekat dessa.
Till exempel leder minskad jakt till minskade intäkter för lokala företag när antalet jägare som reser till bygden minskar. Att många väljer att bosätta sig på landsbygden till stor del för att ha närheten till jakten, och med en ökad vargstam kanske väljer att lämna landsbygden, är också något som påverkar hela landsbygdens och därmed Sveriges, ekonomi.
– Att utelämna så viktiga siffror och dessutom använda de siffror som finns på ett felaktigt sätt gör att slutsatsen att vargstammen inte har någon omfattande negativ samhällseffekt på verksamheter och näringar faller platt, säger Jens Gustafsson.