Han är i yngre medelåldern och har fram till nu varit väldigt aktiv fiskare. För något år sedan föddes idén om att ta jägarexamen.
– Vi hyr bostad av en markägare som har mark, där vi skulle kunna jaga. Därför anmälde jag mig till en kurs som skulle ge jägarexamen. Men det verkar inte bli någonting med skjutningen. En enda gång har vi varit på skjutbanan, alla 20 elever samtidigt. Då hann vi skjuta sex skott var på lerduva. Jag har jättesvårt med lerduvorna och måste få skjuta mycket mer, säger mannen.
Passade hagelbössan?
Kursledaren instruerade aldrig honom och de andra eleverna om hur viktigt det är att hagelbössan verkligen passar skytten. Ögat ett par millimeter fel i förhållanden till spången och skottet missar, till exempel.
– Något sådant hann vi inte gå igenom. Sedan var det en privatperson på banan som förbarmade sig över mig och då fick jag skjuta några serier på löpande hare. Men lerduvorna måste jag träna mer på, säger jägareleven.
Från början var det sagt att han och de övriga eleverna skulle få skjuta mer under sommaren. Men den senaste uppgiften är att det är fullt på skjutbanorna och att det inte blir något mer träningsskytte.
Inga släktingar som jagar
– Jag har inga släktingar eller vänner som har jaktvapen och som kan följa med till en skjutbana och skjuta med mig. Jag har massor med saker jag vill lära mig – exempelvis hur man skruvar in siktet och säker vapenhantering, säger mannen.
Ulf Kallin, riksviltvårdskonsulent vid Jägarnas Riksförbund, efterlyser att kursledarna verkligen lägger in praktiska övningar i jägarkurserna.
– När jag hade kurser som var på 15 träffar á tre timmar var tre av dessa tillfällen vikta för praktiskt skytte. I dag är det mycket upp till varje kursledare, hur mycket de engagerar sig. Det är också svårt att hitta ledare som både är duktiga teoretiskt och praktiskt och dessutom är så hyggliga pedagoger att de kan lära andra människor, säger Ulf Kallin.
Han framhåller bland andra Mikael Olsson i Uddevalla som ett föredöme för kursledare. Han varvar teori och praktik och följer eleverna till färdig jägarexamen.
Ett lotteri
Mikael Olsson beskriver jägarkurserna som lite av ett lotteri. Det gäller att hitta rätt ledare.
– Generellt är det alldeles för lite skytte på kurserna. Jag lägger in säker vapenhantering, anläggningsövningar och kursdeltagarna får skjuta minst åtta serier med sex lerduvor och 10-12 serier på älgbanan. Visst kan en del klara skjutprovet helt utan träning, men den chansen är liten. Dessutom är det vansinnigt om man inte lär sig något om vapnen man ska skjuta med, säger Mikael Olsson.
Vad innehåller kursen?
Han pekar på att blivande jägarelever måste ta reda på vad kursen de tänker anmäla sig till egentligen innehåller.
– Själva jägarskolan innehåller egentligen bara teoridelen, sedan måste man i många fall köpa separata skyttekurser. Här kostar en kurs med 15 träffar, med teori och praktik varvat, 4 500-5 000 kronor och då följer jag eleverna hela vägen fram till proven, säger Mikael Olsson.
Han leder också intensivkurser, men de är dyrare.
Fick tillbaka pengar
Den som är missnöjd med en kurs inför jägarexamen har möjlighet att klaga på den. JRF:s riksviltvårdskonsulent, Ulf Kallin, känner till ett fall där reklamation från kursdeltagarna gav effekt.
– Jag vet ett fall där eleverna betalade 3 500 kronor för kursen men tyckte att de fick skjuta för lite. Det slutade med att de fick tillbaka 2 700 kronor var, säger Ulf Kallin.
Mikael Olsson har några tips till den blivande jägare som kommit med nödropet i den här artikeln:
– Kolla runt på lokala skjutbanor och se om det inte finns instruktörer eller provledare som kan ställa upp och hjälpa till med skyttet. Annars måste han försöka hitta någon skjutkurs. De kostar pengar, men å andra sidan kan man jämföra med till exempel körkortet. Det är någonting man har med sig hela livet, säger Mikael Olsson.