Den gula flyttvargstiken i Sverige. Sandgul färg är karaktäristisk för vargar i södra Ryssland, konstateras det i den finska tidskriften Jägaren, där en finsk forskare även hävdar att varghybrider inte är hot mot den finska vargstammen.
Foto: Naturvårdsverket Den gula flyttvargstiken i Sverige. Sandgul färg är karaktäristisk för vargar i södra Ryssland, konstateras det i den finska tidskriften Jägaren, där en finsk forskare även hävdar att varghybrider inte är hot mot den finska vargstammen.

”Hybrider inget hot mot vargarna”

Hybrider är inget hot mot vargstammarna och gulfärgade vargar är helt naturligt. Det skriver Jouni Aspi i tidskriften Jägaren, som ges ut av Finlands viltcentral.

Jouni Aspi är direktör vid Naturhistoriska museet, Uleåborgs universitet. Han har även medverkat i den svenska rovdjursutredningens forskarrapport.

Där var han med och pläderade för att det behövs minst 3 000 vargar i Skandinavien, Finland och ryska Karelen för att få en livskraftig stam.

Jouni Aspi hävdar nu i tidskriften Jägaren att den finska vargstammen är genetisk särpräglad. De finska vargarna är inte en del av den större, ryska vargstammen.

Få ryska vargar invandrare
Även invandringen från öst är liten.

– Våra undersökningar visar att det är mindre än tre procent av våra vargar som under de senaste åren har invandrat från Ryssland, skriver Jouni Aspi i nummer 6 av Jägaren.
Hans slutsats är att Finland måste ta hand om sin egen vargstam och inte kan bygga på invandrare från Ryssland.

Jouni Aspi har varit med och undersökt cirka 300 finska vargar under åren 1996 till 2009.

Hittade tre säkra varghybrider
– Under den tiden påträffade vi bara tre säkra hybrider, berättar han i Jägaren-artikeln.

I de fall det föds varghundar är den vanligaste varianten att det är en vargtik som parat sig med en hanhund.

De få hybriderna är inget hot mot den finska vargstammens renrasighet, hävdar Jouni Aspi.

– Det naturliga urvalet eliminerar hundgenerna väldigt fort ur stammen. Varje hundägare kan grunna på hur länge hans sällskapshund skulle överleva på egen hand i en finsk vinterskog, resonerar han.

Valpar vid fel tid på året
En riktig vargtik löper bara en gång per år, så att valparna föds under den tid på året det finns bäst tillgång på föda. En hybridtik kan dock riskera att valpa redan i februari, då valparna har små utsikter att överleva vintern.

Skulle varghybrider ändå gå in i vargstammens avel tunnas hundblodet ut i mycket hög grad.

Om en varghund får valpar med en varg finns efter ytterligare tre generationer bara cirka tre procent hundgener kvar hos avkomman.

– Det är ungefär lika mycket som alla vi européer beräknas ha kvar av neandertalare. Med andra ord är korsningarna med hundar inte det största bekymret för den finska vargstammens överlevnad, avrundar Jouni Aspi sin artikel i Jägaren.

Gula vargar i södra Ryssland
Dessutom finns en faktaruta som helt avvisar alla teorier om att vargar med gulskiftande päls inte är renrasiga. Vargens färgteckning varierar från mörkgrått till sandgult. De sandgula vargarna är dock vanligare i södra Ryssland. DNA-analyser visar att vargar med gulaktig färg inte är korsningar med hund.