Redogörelse för dokumentation av anmäld vargincident i Dalarna 2008-02-26
Plats för händelsen: Intill Vittjärn (6668512-1440723)
Tid för händelsen: 2008-02-25. Ca 12:00
Platsen besökt av Jens Karlsson, Viltskadecenter och Göran Jansson, Länsstyrelsen i Dalarna.
X:s redogörelse för händelsen
X kom till platsen (6668512-1440723) ca 11:30 den 25:e februari 2008. Han och hans jaktkamrat släppte hunden, en stövare, unghund. X satte sig på pass ca 20 m från skogsvägen. Jaktkamraten var ganska långt bort, utom både syn- och hörhåll. Hunden såg X inte till. X satt still på platsen. Plötsligt fick han en knuff i sidan och ramlade omkull. Han tror att han blev riven i örat av tassen på djuret. Såg i liggande ställning en varg, inte så kraftig som ”Ulrik”, men ändå säkert en varg, troligen ett ungdjur. X sköt ett skott i luften varpå vargen sprang iväg. X reste sig och gick till bilen och for hem. Örat svullnade på eftermiddagen. X åkte därför till sjukhuset i Lindesberg för en stelkrampsspruta. Vid Görans och min besiktning dagen därpå syntes inga märken på örat, möjligen var det ena örat något rödare än det andra (foton finns). X bar inget plåster eller förband på örat eller någon annan del av kroppen. Han hävdade inte heller att han hade några andra skador till följd av händelsen. Enligt X angrepp inte djuret honom utan råkade bara enligt hans tolkning krocka med honom. Enligt X var hela förloppet blixtsnabbt och över på någon sekund.
Vad kunde dokumenteras?
X är 77 år gammal och har en del krämpor, men jag bedömer honom som helt trovärdig. Han är inte senil/förvirrad, jag tror heller inte att han ljuger. Han berättar bara vad han har upplevt.
Jag hämtade X vid 08:30 på tisdag morgon och vi mötte Göran Jansson från länsstyrelsen i Dalarna på platsen där händelsen dagen innan hade inträffat. X visade oss var han stått, var han uppfattat att djuret kommit från och vart han trodde att det hade försvunnit.
På platsen fanns gott om snö (1-3 dm) i öppna lägen och fläckvis med snö under träden. Den 25:e då händelsen inträffade var det varmt (6-8 grader), på natten var det stjärnklart och minusgrader. På morgonen den 26:e då vi kom till platsen var det kring nollan och hade just börjat snöa.
På platsen där X hade stått fanns det spår efter honom själv, han hade också gjort en liten granrishög att sitta på. Hundspår 6-7 cm stora löper från en myr nedanför X:s pass upp till platsen där han stod och sedan därifrån igen. Förutom spår efter en människa är det de spår som vi hittar på platsen. Jag och Göran har sedan gått en ring (oval) med radie på ca 50-100 m runt platsen där X stod, men inte hittat något in eller ut spår av varg. Det finns en viktig felkälla och det är den lilla skogsväg som går ca 15-20 m från platsen där X stod. En varg kan ha gått på vägen utan att vi upptäcker spåren. Vi kunde emellertid inte se några avhopp från vägen vare sig i närheten av platsen där X stod eller någon annanstans. Jag och X körde (den oplogade) vägen mycket sakta utan att se något som liknade vargspår.
Även om vi naturligtvis kan ha missat vargspår på vägen eller avhopp från vägen kvarstår det faktum att vi på platsen där X stod hittade hundspår, men inga vargspår. Eftersom vi kunde urskilja hundspåren borde vi rimligen också ha kunnat se vargspåren.
Möjligt händelseförlopp?
Vad vi kunnat dokumentera återfinns i stycket ovan. Nedan vågar jag mig på en tolkning av denna dokumentation och spekulerar i vad som kan ha hänt, väl medveten om att det finns oändligt många alternativa förlopp som även de är möjliga. Det kan dock ha ett visst värde att redovisa de tankar som far igenom huvudet då man står på plats ute i skogen.
X står på sitt pass, en hund (sannolikt den unga stövaren) kommer fram mot honom från sidan och söker kontakt med huvudet eller framtassarna utan att X ser eller hör den. X som är 77 år och lider av bl a Parkinson och Kol behöver inte mycket för att ramla omkull. Vid fallet river han själv eller hundtassen honom på örat. X har svårt att komma på fötter direkt och ser i liggande ställning och under bråkdelen av en sekund djuret. Han tror verkligen att det är en varg och skjuter ett skott i luften varpå djuret springer iväg. X kan inte gå någon längre sträcka i terrängen och kan därför inte följa spåren för att se vart djuret tog vägen utan går till bilen och åker hem. Jag tror att X blev ”omkullbuffad” av sin väns hund och i kalabaliken misstog den för en varg. Platsen där X stod var relativt öppen med som minst ca 20 meters sikt åt alla håll. Det är inte sannolikt att en varg eller något annat djur kan ha ”kommit runt en krök” utan att upptäcka X förrän det var för sent och därmed råkat springa på honom. Om det är så att X misstagit sin väns eller någon annans hund för varg så är detta i högsta grad förståeligt med tanke på att händelseförloppet gick mycket snabbt och att han blev helt överrumplad av händelsen.
Grimsö 2008-02-26
Jens Karlsson
Viltskadecenter