Siffrorna för den minsta livskraftiga population, som forskarna vid skandinaviska vargforskningsprojektet Skandulv tagit fram, visar att det skulle räcka med en vargstam på 38 individer. Förutsättningen är då att de är genetiskt friska och att ingen naturkatastrof inträffar under de kommande 100 åren som då hotar vargstammen.
– Det här är en teoretisk modell som forskarna har tagit fram som visar på en lägsta nivå. Sedan har EU sagt att en gynnsam bevarandestatus ska ligga över den lägsta nivån, säger Ruona Burman från Naturvårdsverket.
Marginal för förödande händelser behövs
Hela modellen förutsätter alltså att genetiken är löst. För att uppnå en gynnsam bevarandestatus måste det finnas utrymme för plötsliga sjukdomar. Som till exempel när sälarna för några år sedan drabbades av en form av valpsjuka. Då hamnar man på 100 individer.
Men enligt Naturvårdsverket har EU bestämt att gynnsam bevarandestatus ska ligga över den nivå som utgör livskraftig population för arten.
• Men måste man inte inse att hela den svenska vargstammen är konstgjord och att den aldrig kommer att klara sig på naturlig väg. Precis som att allt fler ornitologer börjar ifrågasätta insatserna för att rädda den vitryggade hackspetten i Sverige eftersom den inte är hotad i exempelvis Baltikum. Är det inte det samma med vargen?
– Båda arterna befinner sig i gränsen av sitt utbredningsområde men när det gäller hackspetten har ju människan förstört biotopen. Det gäller ju inte vargen eftersom det finns stora områden som är lämpliga för varg, svarar Ruona Burman
• För varg ja, men kanske inte för människorna som tvingas leva med vargen som på många sätt påverkar livsbetingelserna mycket negativt för människorna.
– Jag har förståelse för att människor känner oro och att man är bekymrad för hur vargen påverkar vardagslivet. Det är nog andra och betydligt större faktorer än vargens vara eller inte vara som styr och där vargen blivit en symbol för motsättningarna mellan stad och land, säger Ruona Burman.
Kriterier ska uppfyllas
På Naturvårdsverkets hemsida skriver man att ”Av EU:s riktlinjer framgår att referensvärdet för populationsstorlek ska utgöra summan av följande kriterier:
1. Populationen ska vara minst så stor som den var när art- och habitatdirektivet trädde i kraft vid Sveriges inträde i EU.
2. Populationen ska vara som minst lika stor eller mycket större än minsta livskraftiga population.
3. Populationens tillstånd följs upp och övervakas kontinuerligt
Med dagens vargstam på kanske 450 individer, som ligger högt över antalet vargar vid Sveriges EU-inträde, borde det därmed finns utrymme för en kraftig minskning av antalet vargar. Detta förutsätter att åtgärder sätts in för att förbättra genetiken.