Ingvar Eriksson har hunnit fylla 90 år och varit med under 73 älgjaktsår. Än är han så pass pigg att han tänker vara med i sin 74:e älgjakt, som drar igång på måndag.
– Jag är fortfarande ute och går varje dag och synen fungerar bra. Men höften blir sämre hela tiden, så nästa år är det inte säkert att det blir någon älgjakt för min del, säger han till Dalarnas Tidningar, DT.
Årets skytteträning är avklarad, och skytte har han tränat ända sedan 1937, då han uppmanades att börja träna skytte med Smedjebackens skytteförening.
– Det skulle ju till och bli krig då, så då ville de att vi skulle kunna skjuta, berättar han för DT.
Jagade med sin pappa
Till en början jagade Ingvar Eriksson tillsammans med sin pappa Lennart. Den första älgen sköt han 1938.
– Första älgen, en kviga, sköt jag med rundkula när jag och farsan var ute tillsammans med en hund som vi hade tagit hand om efter att den hade varit på rymmen. Hunden jagade ut älgen och farsan skrek: skjut då!, berättar han för DT.
Ville styra upp jakten
I början av hans jaktkarriär var det ovanligt med organiserad jakt och tjuvjakt var vanligt. Men det ville Ingvar Eriksson ha ändring på, så han var med och grundade Österbo jaktlag 1949. Där satt han med som ordförande, jaktledare och kassör i många år.
Jakt har alltid varit ett stort intresse för Ingvar Eriksson. Han har jagat både älg, rådjur och småvilt.
Troféerna brann inne
Under åren hade han hunnit samla på sig många fina troféer, bland annat från elva- och tolvtaggare, och en hel del jakthandlingar. Men de försvann i samband med att huset brann ner våren 2007.
– Jag hade till exempel en karta där alla älgar jag skjutit fanns antecknade. Men den brann upp, säger han till DT.
Trots detta tappade han aldrig jaktintresset, och året därpå sköt den senaste älgen.
Dottern lovar hjälpa till
Den onda höften gör att Ingvar Eriksson tror att årets älgjakt kan bli den sista, men hans dotter Ingela Spelman lyssnar inte på det örat.
– Vi kommer att ordna så att han kan vara med så länge som möligt, säger hon till DT.