Alfahanen fälld i Jangenreviret

Den ena av de två värmländska vargar som Naturvårdsverket gett tillstånd för skyddsjakt på är fälld. Alfahanen sköts på måndagen den 26 november i Jangenreviret.

Den fullvuxna alfahanen bar en sändare som inte längre fungerade. Vintern 2004 märktes den med GPS-sändare genom projektet Skandulv.

Tillståndet för skyddsjakt beslutades av Naturvårdsverket i september och gällde två skadegörande vuxna vargar i Gräsmarks- respektive Jangenreviret i Värmland.

Anledningen till beslutet är att vargarna i reviren orsakat mer skada på tamdjur, främst hundar, än vad som kan förväntas.

Tillståndet gäller från den 27 september till den 20 december.

Spårsnö avgjorde

På måndagen den 26 november bedömde jaktledaren i Jangenreviret att förhållandena var tillräckligt bra för att jakten skulle kunna bedrivas. Den snö som föll veckan innan gav bra spårmöjligheter.

Spårningsarbetet började redan på fredagen och slutligen kunde sju vargar ringas in i ett begränsat område i norra delen av reviret.

Från spåren kunde man med stor säkerhet fastställa att det fanns vuxna djur i gruppen.

Jakten var snabbt avklarad och helt odramatisk.

Skyttelinjen hade varit uppställd i cirka en och en halv timme.

Vargen kom ensam fram mot en av skyttarna, fälldes med ett skott och föll på platsen.

Platsen var mellan sjöarna Gröcken och Jangen, söder om Knappåsen.

Vargen har skickats till Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, för obduktion. Varghanen var enögd och hade en inflammation i det andra ögat. I övrigt verkade den frisk.

Påverkar inte vargstammen

Enligt Lars Furuholm, rovdjursansvarig på länsstyrelsen i Värmland, spelar det ingen roll för flocken att det var alfahanen som fälldes.

– Oftast klarar de sig bra utan en förälder och ibland utan båda. Försvinner båda kan flocken bli mera nyfiken, den ger sig ut och letar. Men vad vi vet så är honan kvar i reviret. Då är det ofta inga problem alls, säger han till Värmlands Folkblad.

Vargstammen påverkas inte av skyddsjakten, påpekar Lars Furiholm.

– Det föds mellan 60 och 80 vargar om året. Ungefär hälften dör naturligt. Sedan är det några som skjuts och blir ihjälkörda. För att behålla nivån vi har nu skulle kanske 30 vargar skjutas, säger han till Värmlands Folkblad.