Jägareförbundet har sammanställt länsstyrelsernas statistik över fällda älgar.
För hela riket syns tydligt att den minskande älgstammen påverkar avskjutningen.
– Men lokalt blir siffrorna mer svårtolkade, kommenterar klövviltkonsulent Göran Bergqvist på Jägareförbundet.
– Där kan en minskad avskjutning bero på minskade stammar, men det kan också vara så att man börjat hålla igen på avskjutningen för att rädda den vikande stammen. Då kan en minskad avskjutning i själva verket vara kopplad till ökande stammar, tillägger Göran Bergqvist.
Han framhåller även att älgarna kan bli ojämnare fördelade i landskapet när stammen minskar.
Krav från skogsbolagen
I norra Sverige beror minskningen till stor del på avskjutningskrav från storskogsbruket, som påstår att älgarna betesskador är allt för stora.
I till exempel Kalmar och Kronobergs län är dock älgstammen på väg att återhämta sig efter det att jägarna själva minskat avskjutningen.
– Lokalt kan det säkert finnas områden där skadorna är för stora och älgstammen måste minska, säger Göran Bergqvist.
– Men i andra områden kan den tvärtom tillåtas öka. En minskande älgstam i kombination med vargetablering ger stora problem i vissa områden. Alltför små älgstammar i sådana områden innebär att vargarna tar hela föryngringen. Då blir det ingen älgjakt kvar till jägarna.
Älgutredningen måste bli klar
– Regeringen måste nu göra allt för att få klar den älgutredning som egentligen skulle ha varit färdig till förra årsskiftet, kommenterar Göran Bergqvist. Jägareförbundet har sedan länge påtalat behovet av att se över älgförvaltningen, men det arbetet har dröjt länge.
I nuläget finns inga besked från Jan Hyttrings älgutredning. Jägareförbundet anser att den svenska älgstammen inte bör minska mer. I områden med etablering av stora rovdjur måste älgstammarna tillåtas vara så stora att de medger en meningsfull jakt.
Älgjakten berör inte bara närmare 300 000 jägare i Sverige. Älgjakten ger också cirka 11 000 ton högklassigt kött per år.